Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Persson: Fåglar i fjällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl Persson
glömma sin egen säkerhet, och hon fladdrar omkring fridstörarna
under vilda skrik, som strax locka alla traktens övriga fåglar på
vingarna.
Ute på vattnet ligga en del änder så långt borta, att det behövs
en god kikare för att kunna identifiera dem. Det kan vara en
sotsvart sjöorre med sin mörkbruna hona, några svartvita
bergandhanar och säkrast av allt en liten flock alfåglar i brokiga
dräkter. Den som till äventyrs har sett dem vintertid ute i havsbandet,
har kanske en smula svårt att känna igen dem. Men hanen har
alltjämt kvar sina långa, svarta stjärtfjädrar och sitt klingande,
en smula nasala alala-å. Det klingar ingalunda så mångstämmigt
som en klar vinterdag ute på havet, men åtminstone under hela
juni månad sjunga hanarna rätt flitigt.
Liksom bland en del övriga dykänder finns det bland alfåglarna
oftast flera hanar än honor, och är man tidigt ute, kan man bli
vittne till dråpliga bataljer, där de båda kombattanterna än jaga
varandra i luften, än tumla om med varandra lika mycket under
vattnet som på dess yta. Att se en alfågel göra en paus i dykningen
efter föda för att taga sig ett grundligt bad är inte heller någon
tråkig upplevelse.
Gräsanden hör till det fåtal fåglar, som finner sig tillrätta över
hela vårt land. Men hon har dock vissa fordringar på vegetation
och annat även i fjällen, och jag har knappast någonsin sett henne
ovan skogsgränsen. Inte heller hör det till vanligheten att få se
en smålom höja sitt egendomliga huvud bland de glesa
starrstråna vid någon av dessa fjällhedens sjöar eller höra hans ljudliga
kacklande, då han flyger till eller från sitt fiskevatten. Orsaken är
kanske helt enkelt den, att det finns nog och över nog av lämpliga
tjärnar i de väldiga myrmarkerna i Enaälvens dalgång.
Vid en rundtur kring Bunnersjöarna ha vi utsikt att få se en av
vårt lands gåtfullaste och mest okända fåglar stå i stilla
meditationer på en sten vid stranden. Det är den lilla skärsnäppan, som
här förekommer inom ett begränsat område på något tiotal
kvadratmil. Hon är även funnen här och där i de norska fjällen söder
om Trondheimsfjorden, men eljest är hon en utpräglat arktisk
fågel, vars sydgräns i Skandinavien går långt norr om polcirkeln.
Det finns knappast mer än en antaglig förklaring till denna
underliga tudelning av hennes häckningsområde. Liksom en del
fjällväxter med s. k. bicentrisk utbredning har hon en gång under
istiden levat på de isfria områdena vid Norges västkust och sedan
344
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>