Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. von Feilitzen: Till Ivarstenskåtan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedan åt väster och nordväst mellan lågfjällens knallar, nå fram till
Haukajaures och Unna Vanasjaures vackra vattenspeglar, fortsätta
utmed södra stranden av dessa sjöar och hinna på aftonen vårt mål,
Ivarstenskåtan på södra stranden av Unna Vanasjaure, nära sjöns
västända och 300 m sydost om själva riksröset.
Efter en timmes arbete med torvläggning för att återställa kåtan
i fullgott skick taga vi vårt nattkvarter i besittning. Snart sprakar
elden i kåtans mitt och skänker oss den rätta vildmarksstämningen.
Esaias förmåga att finna något att elda med i denna nästan helt
bränslelösa fjälltrakt är värd en särskild eloge. Han bär det ena fånget
av dvärgbjörk efter det andra in i kåtan och säkrar oss därmed mot
kylan under den stundande natten; temperaturen där ute visar blott
några få värmegrader. Vid brasan tillreda vi så vårt aftonmål.
Det blir tidigt uppbrott följande dag. Klockan 5 på morgonen
väcker jag Esaias med sprakande brasa och rykande kaffepanna. Ute
är vädret fint med sol och blå himmel, men det är svalt, och marken
är ännu vit av frost. Sikten är så ovanligt klar denna morgon, att ingen
tid försummas att komma ut i naturen.
Redan efter en timme äro vi klara till uppbrott mot den ståtliga
milslånga fjällryggen Lulep Juovvatjårro, som ligger intill och söder
om kåtan. Vi stiga 400 m i höjden och få snart en riklig belöning för
mödorna. En friare och grannare utsikt över riksgränsfjällen och ett
ståtligare fjärrpanorama över den långa rad av höga toppar i öster,
som begränsa Tjäktjavagge, får man söka efter. Vi orientera oss inom
synkretsen med tillhjälp av karta och kompass, hugga med isyxan
hål på en tillfrusen tjärn för att släcka törsten och vila oss sedan
här denna underbart vackra sommarmorgon.
Nedstigningen från fjället sker mot söder och färden går vidare,
först i sydlig, sedan i sydvästlig riktning. Vi vada det vattendrag
som förbinder Rautas- och Lietejaure, vandra söder om sistnämnda
sjö på den allra finaste hed, så slät som en matta, där fjällvärldens
färgrika blomster åter hälsa oss. Vid en liten bäck rasta vi och njuta
i solgasset under det att en renhjord på ett tusental djur, tillhörande
Norrkaitumlapparna, passerar över fjällsluttningen närmast intill oss.
Det är något för Esaias, vars blickar titt och tätt följa renarnas
förehavanden.
Så skrider vandringen vidare, och snart stå vi på höjden ovanför
Sitasjaures sydspets. Där sticker det stolta Akka upp på ett par mils
avstånd i sydlig riktning.
Vi söka oss ned till turistföreningens välbyggda stuga i dalen och
somna där vid forsens brus, tacksamma mot försynen, som givit oss
en oförgätlig dag med så många stämningsstunder.
Nästa morgon skiljas vi åt. Esaias återvänder till Kebnekaise, jag
går ombord på föreningens motorbåt för att över Sitasjaures väldiga
vatten och vidare över Skjombotn och Narvik färdas till Abisko.
Men innan Esaias lämnar mig, får han ett hjärtligt tack för gott
kamratskap i fjället.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
