Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nils Ahnlund: Västerbotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På 1320-talet, då hälsingelagen bör antagas ha blivit
upptecknad, voro Urna och Bygda de nordligaste socknarna i detta stora
område. Närmast räknades de höra samman med Ångermanland,
vilket ännu gällde som ett slags provins inom hälsingarnas
väldiga landsända. Urkunder samtidiga med hälsingelagen omtala
Urna socken i Ångermanland, Urna i Hälsingland. Så sent som
1375 skedde på ångermanlänningarnas landsting i Bjärtrå utbud
av jord uppe i Bygda. Ungefär samtidigt, 1376, skymtar man i
källorna ett nytt prosteri, det nordligaste i ärkestiftet, med
namnet Butn, Botten. Från andra sidan möter Åbo stift, som höll
jämna steg i den norrut framskridande kyrkliga organisationen.
Den gränsläggning mellan stiften som nu kom till stånd kunde
ej undgå att bli av djupgående vikt också för den politiska
indelningen. Man började att skilja mellan Uppsaladelen och
Åbodelen av »Norrabotten», Norrbotten.
Detta Norrbotten är ett gammalt naturenligt geografiskt begrepp
av ansenligt omfång. Däri innefattades allt kustlandet ovan
Kvarken — på finländska sidan med en tydlig dragning åt söder. Själva
namnet kan 1346 konstateras för de sydligaste kustbygderna i det
senare landskapet Västerbotten, 1358 med allmän syftning på
vidderna i norr («Norrbotten i Lappmarken») och 1361 som
beteckning för vad vi kalla Österbotten. Årtalen äro naturligtvis
tillfälliga; utan tvekan kan man för detta rymliga namnskick
förutsätta en hög ålder. En klar parallell utgör finskans
benämning för Österbotten: «Pohjanmaa», med den lingervisande
dubbelbetydelsen Bottenlandet, Nordlandet. Att antaga påverkan från
finskan blir likväl överflödigt. I de nordiska språken har botten en
tidigt fastställd bibetydelse, som här passar väl i stycke: det
innersta av en fjord eller dal. Ursprungligen har »Bottnen»
betecknat havsviken; med denna innebörd övertogs ordet på 1300-talet
av de villfarande hanseaterna. Invånarna i det stora, länge glest
befolkade kustområdet däromkring kallades »bottnakarlar» — till
hälften ett yrkesnamn, som täljer om den manliga befolkningens
långväga sjöfärder och köpenskap.
Länge är namnet Västerbotten okänt för källorna. Första gången
det träffas är 1454, icke som förvaltningsterm utan som allmän
sammanfattning av menigheterna på västra sidan. Ännu senare,
1478, spåras Österbotten. En mera genomförd åtskillnad
framträder först med 1490-talet. Från och med nu visar språkbruket
i de allt talrikare dombreven en konsekvent regel: Västerbotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
