Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nils Ahnlund: Västerbotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
innan klarhet skapades genom ett utslag av 1766 års riksdag
efter föregående syneförrättning och vittnesmål. Om
nordmalingsborna ingalunda glömt sitt forna samband, beror det kanske till
någon del därpå, att pastoratet fram till 1904 tillhörde ett
ångermanländskt kontrakt, något som i kyrkligt sinnade bygder bör
betyda icke så litet. Men också här överskyggar sedan länge
länsgränsen, nu tillika gräns mellan våra båda nordligaste stift,
varje annan indelning.
Till Lappmarksdelen av Västerbottens län hörde intill 1837
också Arvidsjaurs och Arjeplogs församlingar — de dåtida
resterna av Pite forna lappmark, en gång så väldig, att den
ansågs sträcka sig ända fram till gränsfjällen mol Jämtland.
Dock utbröts 1868 ur Arvidsjaurs pastorat Malå kapellag (från
1852) och återförenades med Västerbottens län, som på
denna sträcka alltså erhöll Skellefte älv till gräns mot norr.
Denna överflyttning kan betraktas som det sista ledet i
utformningen av begreppet Västerbotten.
Vad slutligen angår gränsen mot väster, med andra ord
den sversk-norska riksgränsen, dröjde det ända till 1761, innan
denna gjordes fullt oomtvistlig. En mindre del av Tärna
nuvarande församling — säkerligen välbekant för många av
denna årsskrifts vänner — lades då till Sverige och
Västerbottens län, efter att tidigare ha räknats som norsk
tillhörighet. Redan 1640, då svenska regeringen lät företaga en
»ransakning om fjällkölen», hade visserligen från vår sida hävdats
en rålinje, som beskrev en cirkel kring Umeälvens översta
källsjöar, där riksgränsen nu på kartbilden företer en så skarp
vinkel. Närheten till Helgeland och synnerligast bygderna kring
Ranen fjord förde ju helt naturligt med sig, att folket i dessa
avlägsna, sent och glest bebyggda områden ända fram till våra
dagar känt sig nära knutet till Norge i sin handel och
vandel. Vad handelshuset Meyer i Mo betytt i detta hänseende
lär fortfarande kunna omvittnas av hundratals västerbottniska
lappmarksbönder.
Men vi rikta ånyo blicken tillbaka i tiden. Vår landsändas
äldsta kända historia gömmer märkliga drag, som låta oss
följa det svenska riksområdets fortskridande avrundning i
kamp med mötande hotfulla hinder,
Den i fasta bygdelag ordnade bosättningen längs kusten nådde
under hednisk tid knappast längre upp än till området närmast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
