Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nils Ahnlund: Västerbotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
märkligt att se, hur dessa gränstraditioner knyta sig till bestämda
platser vid kusten, de ryska till Bjuröklubb i Lövångers församling
och de svenska till skäret Bygde sten norr om Ratan — inom
själva det område, som våra källor från det tidiga 1300-talet
utpeka som gränsbygd åt detta håll.
Nöteborgsfreden 1323, som avlyste mångåriga fejder mellan
svenskar och ryssar, lät gränsen i norr löpa ut i »hälsingehavet».
Därmed kan näppeligen ha förståtts annat än Bottniska viken,
utanför Österbottens kust; ryssarna själva hävdade senare
länge och ihärdigt denna tolkning som den enda rätta.
Följaktligen innebar 1323 års formellt medgivna gräns en fara för det
svenska riksområdet med hänsyn till frånvaron av varje egentlig
organisation i dessa förut herrelösa trakter, där nu det av ena
eller andra skälet godtagna ryska kravet sköt in som en hotfull
sprängkil. Med denna fara för ögonen skred man utan långt
betänkande till handling. Kort efter Nöteborgsfredens år, sannolikt
redan 1324, då ärkebiskop Olof skymtar på visitationsfärd i Ume,
igångsattes omfattande kolonisationsföretag i landet norr om Bygde.
Hela området mellan Skellefte och Ule älvar uppläts i konungens
namn till hugade odlare, och inom få år var besittningstagandet
längs västra kusten i full gång på grundvalen av delningskontrakt
mellan bolagsmännen. Vid sidan av ärkebiskopen, Norrlands
egentlige styresman vid denna tid, träda enstaka världsliga
dignitärer men framför allt medlemmar av gamla storbondeätter i
Hälsingland och Medelpad. Kolonisationen tog i verkligheten
vid något söder om Skellefte älv, strax ovanför Bygde; här
anlades Lövångers kapell. Skellefte sockenkyrka var länge en
oansenlig träbyggnad. Ungefär vid nordgränsen av nuvarande Bygde
socken går den tydligaste dialektskillnaden i Västerbottens läns
kustland; folkmålen norrut anses röja större likheter med
hälsingemålen. Man har anmärkt, att också själva folktypen
flerstädes blir en annan, erinrande om en i Hälsingland och Medelpad
insprängd, högrest och mörk typ. Det är under alla förhållanden
visst, att flera medeltida urkunder låta oss skönja ett direkt
samband med hälsingebygderna. Så uppträdde 1502 tvenne bönder
från Harmånger inför upplandslagmannen i Stockholm och
styrkte sin äganderätt till delar av laxfisket i Byske älv i kraft
av obruten hävd inom deras släkt sedan Magnus Erikssons dagar.
Tidigt nog erhöll Västerbotten sin för lång tid beståndande
sockenorganisation. Skatteboken av 1413, tyvärr endast bevarad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
