Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Granlund: Den västerbottniska landskapsbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Granlund
I de allra innersta fjälldalarna träffar man flerstädes på mjäla
och sand, som icke kan ha avsatts annat än i vatten. Nu ligga
emellertid dessa avlagringar högt över sjöarna och bäckarna på
dalarnas bottnar. Avlagringarna härstamma även de från
isav-smältningstiden. Då hände det stundom, att sänkornas naturliga
avlopp, vilka vattendragen nu följa, blevo uppdämda av is. Bakom
isen bildades då s. k. issjöar, vilka fingo söka sitt avlopp över
lägsta pass inom den isfria delen av omgivningen. I
turistföreningens årsskrift 1934 finnes både en instruktiv teckning och en
beskrivning av sådana issjöar. Jag behöver därför ej gå närmare
in på dem här utan bara konstatera, att praktiskt taget alla de
stora dalarna på västra sidan av isdelaren en gång varit upptagna
av issjöar, som där efterlämnat betydande, nu delvis odlade
lager av mjäla och sand.
Aven öster om isdelaren finna vi mjäla i sådant läge, att här
otvivelaktigt en gång funnits issjöar. De ha också efterlämnat
andra spår i naturen, nämligen i form av nu för alltid sinade
avloppsrännor. En av de ståtligaste dylika, som finnas i vårt land,
ligger i Umans dalgång på norra sidan om älven mellan Storuman
och Stensele. Här har vad man skulle kunna kalla Forn-Uman
runnit fram. Med sin väldiga kraft — den medförde då även
smältvatten från isen — spolade den bort allt löst material, som låg i
dess väg. Efter strömmens sidor kvarstå rasbranter i
moränmaterialet på ett eller annat tiotal meters mäktighet. Över stora
områden har urspolningen nått ända ned till fasta berget, vars
yta är avslipad, ej så som isen gör det, utan med en avrundning
av kanterna, som är karakteristisk för det rinnande vattnet.
Flerstädes äro verkliga jättegrytor insvarvade i berget. Vidstående
bild ger en föreställning om avslipningens typ. Där ser man
också, att spolningen nått högt upp över dalbottnen. Ja, ännu
ett tjugotal meter över den plats, från vilken fotografien är tagen,
ligger bergytan blottad. I sin helhet är det kalspolade området
över en kilometer brett och når upp till 50 meter över dalbottnen.
Längre ned efter dalen är marken först fylld av väldiga block,
därefter övergå dessa i grus och närmast ovanför Stensele
utbreder sig en vid sandslätt, fornälvens delta i det vid den tiden
större selet. Detta har senare sänkts genom älvens erosion i
avloppströskeln. Nu går endast en uppsprängd timmerränna, den
s. k. Lillån, från Storuman genom det gamla issjöavloppet.
Perspektivskisserna på sid. 56 avse att giva en föreställning
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
