Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Granlund: Den västerbottniska landskapsbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Granlund
över all odlingsmarken utan därtill kommer även den dubbla
uppsättningen av gårdshus, dels för sommar-, dels för vinterbruk.
Den andra odlingstypen uppträder, då vi komma upp i
områdena över högsta marina gränsen. Visserligen linnes här även
dalbebyggelse efter älvarna och på de forna issjöbottnarna, men
de flesta byarna — det är här praktiskt taget aldrig fråga om
ensambebyggelse utan alltid om byar — ligga högt uppe på höjderna.
Detta har två orsaker. Dels finns där uppe vanligen den bästa
odlingsjorden i det att moränen längre ned i sluttningarna ofta
ärurspolad och stenig. Dels, och detta är det viktigaste, ger
höjd-eller som man vanligen säger lidbebyggelsen skydd mot frosten,
vilken är svårast i sänkorna. Man skulle tycka, att höjdläget i sig
självt borde försämra odlingsmöjligheterna för de byar, som klättrat
upp på skogslandets höjder. Men det är rent märkvärdigt vad den
goda jorden i samband med högsommarens intensiva sol, som
knappast någonsin går ned, kan åstadkomma. Se t. ex. på
bilden å sid. 72, tagen vid den översta gården i Brattfors by på kanten
av Stöttingfjället och mer än 400 meter över havet. Det är icke
nog med att äppelträdet i förgrunden har stora äpplen, i närheten
står ett körsbärsträd med fullmogna bär och gårdsplanen
kantas dessutom av några ståtliga lönnar. Det är ju inte precis vad
man väntar sig uppe i lapp-landet. Men det är i lidbebyggelsen
något jämförbart med fjällens »sydberg», vilkas intensiva
sommarsol nära nog gör dem till drivhus.
Sydbergen i fjällen äro en särskild historia med sin rika
vegetation av sydliga växter, kvarlevor från en förgången tids varmare
klimat, vilka nu endast kunna hålla sig kvar på dessa gynnsamma
platser. Ett sådant sydberg med en nästan tropiskt yppig
vegetation finner man i sydsluttningen vid Bångnäs inne i fjällen vid
vägen mellan Malgomaj och Kultsjön (avbildat å sid. 73). Det
är alm som här bildar en verklig skog på sluttningen ungefär 50
mil norr om dess allmänna förekomst.
Vid anläggandet av lidbebyggelsen ha odlarna visat en märklig
näsa för var de lämpligaste platserna funnos. Under den första
etappen av lappmarkernas kolonisation tog man genast vara på
de bästa jordarna, men ännu återstå oändligt stora vidder, som
kunna lämpa sig för odling; jag tänker då särskilt på de stora
myrmarkerna. Dessa ha på senare tid varit föremål för
speciell uppmärksamhet, icke minst från statsmakternas sida.
Otvivelaktigt är, att ännu blott en bråkdel av deras möjligheter
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
