Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Borelius: Från Västerbottens kustbygd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Västerbottens kustbygd
kraftstationen, går utefter östra stranden av en holme upp mot
Norrfors ståtliga damm, och över en liten gungande hängbro för
högst fem personer till älvens norra sida och Norrfors.
Jag känner ingen människa i byn och har inga förbindelser,
men jag har tänkt få bo här ett par dagar. I första gården jag går
igenom håller man på med potatisen, jag stannar och språkar ett
slag med plockarna om skörden och vädret, om mitt ärende och
om möjligheten att få husrum och mat. Man funderar en stund :
»Emil Jonsson kan nog vara intresserad av turistföreningen»,
kommer det så, och man pekar ut för mig hur jag skall gå för
att komma dit.
Det visar sig vara en vacker gammal gård. Två ståtliga röda
mangårdsbyggnader i vinkel: vintermangårdsbyggnaden i två
våningar med balkong utåt vägen, sommarbyggnaden i en, inga
krusiduller, allt enkelt och värdigt, och vackert i formen som på
alla äldre gårdar. Gårdsplanen är gräsbevuxen, på tredje sidan
ligger uthuslängan parallellt med vint er byggnaden, den fjärde är
trädgård. Det är stängt överallt, men jag hör mänskligt tal från
ladugården och går dit. Att man följer med sin tid här ser jag av
mjölkningsmaskinen som sitter på tork över mjölkkärlen. I
ladugården träffar jag en äldre kvinna, men hon »är inte
gårdsmänniska» och kan följaktligen inte ge mig löfte om mat och härbärge;
jag får ge mig ut på potatisåkern. Där kommer jag så till tals
med sönerna och dottern i gården — husmodern är död och
husbonden är ute i kommunala värv. Och efter något betänkande
— som passeligt är — lovar flickan mig att få stanna.
För mitt ändamål hade jag inte kunnat komma till bättre ställe.
Här är inget dött stultande i fars och farfars spår, man lever helt
och fullt i nutiden, inte minst i tekniskt hänseende, men man har
ändå inte skurit av trådarna till det förgångna. Här möter mig
den intima förening av vakenhet och framåtanda med sund
konservatism som är de bästa svenska böndernas adelsmärke.
Vad sägs om en gård med elektrisk spis, egen vattenledning,
centraluppvärmning från källaren, rinnande kallt och varmt
vatten i köket, w.c, och badrum där gårdens folk går in och tvättar
dagens svett och damm av sin lekamen innan man sätter sig till
kvällsvarden! Ändå inte en »villa» utan en riktig gård med fyra
knutar och slätt sadeltak och gammal, ljuvligt violettpatinerad
rödfärg utanpå; inte ett proprietärhem utan en rejäl nordsvensk
bondgård, där alla husets hjon handgripligen arbeta med jorden,
81
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
