Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Borelius: Från Västerbottens kustbygd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fredrik Borelius
talar om för mig att han är åttionio år gammal och sköter sin
jord själv. Han har ingen häst och har ännu i år egenhändigt
dragit hölassen uppför backarna till sin lada. Han har också under
senaste året ensam brutit ett bra stycke jord, och man förmodar
att han nu går och ser efter vilken bit han närmast skall odla.
Det är inte dåligt.
Så går jag och tittar på trindlogen. Den är en stor åttakantad
byggnad med ett enda rum innantill. Dess historia är följande.
Av gammalt har man naturligtvis tröskat med slaga, här som
överallt annorstädes. Så uppfann någon — enligt traditionen skall
det ha varit landshövdingen över Västernorrlands län, Per
Abraham Örnsköld — väl en av sägenmodellerna till Svarte-Mickel i
Olof Högbergs Den stora vreden — en sorts trösk vagn, »bult»
kallas den här. Det var en ram av trä med två rullande kavlar
tvärsöver, försedda med längsgående skövlar av hård björk. När
den drogs av en häst fram över säden på loggolvet tjänstgjorde
kavlarna som hjul och bultade med sina skövlar sädeskornen ur
axen. Då hästen kom fram till logväggen löste man skaklarna
från hulten, häktade dem på en krok i ramens andra ända, och
så gick det fram och tillbaka. Det var förstås obekvämt att häkta
om så där ofta, och man började bygga logarna allt längre och
längre, till slut blevo de över trettio meter långa. De flesta dylika
långlogar äro väl nu rivna för länge sedan, själv har jag bara
sett en, i Kusmark, och på den har man kapat av en fem, sex
meter i ena ändan. Emellertid hittade så småningom något
ljushuvud på att kröka bullen, göra ramens ena långsida konvex och
den andra konkav, och samtidigt göra kavlarna tjockare i den ena
ändan; på så vis gick bulten runt, runt i en ring vars storlek
berodde på krökningen. När man så också byggde logen rund
slapp man att ideligen spänna hästen från och för, man kunde
köra oavbrutet. Men det var inte var mans sak att bygga en sådan
tröskvagn: krökningen måste noggrant beräknas efter logens
storlek.
Min värd följer mig upp till Korpen, någon kilometer norrut
på andra sidan om Rickleån, och visar mig en gammal bult
som ännu ligger kvar där bakom uthusen, grå av ålder. Han har
själv tröskat med sådan i sin ungdom, och han anser att först
de nutida motortröskorna kommit med något bättre. Loggolvet
rymde hundra kornband i stöten, och ett sådant »framlag» kunde
en ensam man tröska ur på en timme. Körkarlen fick hela tiden
92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
