Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Borelius: Från Västerbottens kustbygd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Västerbottens kustbygd
kommer tidigare än jag beräknat och överraskar mig mycket lätt
klädd och med huvudet i handfatet. Nå, jag är snart färdig, och
medan vi smaka på fru Grönlunds goda fil — riktig fil, d. v. s.
långmjölk, inte sån där självlöpnad surmjölk som sydlänningarna
förtära och som nordsvenskar anse på sin höjd duga åt svinen
— medan vi äta fil gå vi igenom de redan tagna bilderna och lägga
råd om vad som ytterligare bör knäppas och varthän vi ska
bege oss. Vi besluta oss för att ta bussen till Kusmark, en dryg
mil uppefter Kågeälven. Vägen ser lovande ut på kartan, för egen
del har jag också en särskild liten längtan dit. Där bor en gammal
vän som jag inte sett på tjugu år, malmöpojken, f. d. filologen och
skalden, numera förste kyrkoherden i Kågedalens nybildade
pastorat, Axel Bæckström, en brorson till den för äldre och
medelålders stockholmare oförgätlige Oskar Bæckström.
Vägen följer älvens norra strand, det är tätbygd här, ändå
tätare än gårdarna stå snedladorna, snarast är det de som ge
bebyggelsen dess karaktär. Överallt utefter vägen tar man upp
potatis. Snart se vi Kågedalens nyuppförda kyrka. Här har
arkitekten verkligen gjort ett lyckokast. Åtminstone vad beträffar
exteriören får man nog gå tillbaka till medeltidskyrkorna för att
finna något lika vackert i Norrland. Den är svart och vit och
alldeles slät, den har skepp och kor tydligt skilda som på de
små romanska kyrkorna och i väster ett tungt torn med svart
klockkupa, som leder tanken till vasatid och Stockholms rådhus.
Enkelt, värdigt och på något vis outsägligen svenskt och
norrländskt. Läget är också härligt, de vita murarna lysa på långt
håll uppåt och neråt dalen.
Prästgården ligger intill kyrkan, och strax ovanför prästgården
ligger skolan. Där är det rast just då bussen kommer, ett myller
av ungar har packat sig samman omkring en hästskjuts på vägen,
tydligen finns där något starkt intresserande. Det visar sig vara
en ny skjuten älgko, visserligen ganska liten men den första i
mannaminne i Kusmark. Den stolte jägaren träffa vi en stund
senare, det är en ung tornedaling som arbetar här. Bland
åskådarna står också en man i svart teologhatt och silverhår,
kyrkoherden. Han bjuder oss in i prästgården på kaffe, och där lufta vi
gemensamma minnen.
Kyrkoherden följer med och visar oss kyrkan innantill. Där
är den inte så bra som utanpå. Ljuset står, som vanligt är i nyare
kyrkor, alltför gr allt och naket in genom de stora fönstren. Men
99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
