- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1937. Västerbottens län /
136

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - J. G. Andersson: Guld

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

brukat kan bli ett kraftigt medel till bekämpande av bakterier och
mögelsvampar, särskilt i trä som är utsatt för fukt.

Om vi sålunda kunna säga att arseniken är rik på
framtidslöften för Bolidenbolaget, gäller detta i kanske ännu högre grad
beträffande svavlet.

Liksom fallet var med arseniken, såg man till en början på
svavlet som en olägenhet, den där man med en gång sökte
eliminera genom att bygga jätteskorstenen, som avsåg att lyfta den
svavelhaltiga röken så högt över havsytan att skador på vegetationen
runt Skelleftefjärden ej skulle komma ifråga. Men även i detta fall
vände man snart uppmärksamheten till problemet att tillgodogöra
denna fruktade beståndsdel i röken. Man mötte här ett
kemiskt-tekniskt problem, med vilket teknikens bästa hjärnor förgäves
kämpat i mer än femtio år. Teoretiskt låg metoden att ur
svaveldioxid utreducera svavel alldeles klar. Men tekniskt och framför
allt ekonomiskt var detta ett ytterst segslitet problem, som
emellertid på elegant sätt lösts av doktor Lindblad och hans medhjälpare.
Arbetet har passerat experimentstadiet och första delen av ett
svavelverk arbetar nu friktionsfritt. Avsevärda svavelupplag hopas
redan på Rönnskär, som snart torde stå berett att täcka en
väsentlig del av Sveriges konsumtion av 85 000 ton svavel per år.

Godset från rostugnarna föres i slutna vagnar till flamugnarna,
där de mesta föroreningarna avsöndras som slagg och återstoden,
den s. k. skärstenen, bestående till största delen av svavelkoppar
och svaveljärn, har en tio gånger högre halt av koppar, silver och
guld än den från bäddningsfickorna i smältverket ingående
malmblandningen.

Från flamugnen föres den smältflytande skärstenen till
konvertrar där järnet under tillsats av kvarts och inblåsning av luft
oxideras och förslaggas, varefter svavlet i svavelkopparn under
fortsatt blåsning förbrännes så att det till sist återstår en råkoppar,
som håller 98 procent koppar samt malmens innehåll av guld,
silver och andra sällsynta grundämnen.

Råkopparns slutliga rening sker i elektrolytverket, vilket ger till
utbyte raffinerad koppar, färdig att efter nedsmältning till
tråd- och plåtämnen gå ut i marknaden.

Men på bottnen av elektrolyttankarna samlas ett slam, som
tid efter annan bortföres för vidare behandling i ädelmetallverket.
Vi ha nu hunnit fram till det som är Rönnskärsanläggningens
innersta ring.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:08:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1937/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free