Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bernhard Nordh: Nybyggare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bernhard Nordh
Men vi återvända till kolonister och krontorpare och möta i
allmänhet den frejdiga optimismen. Här har jag nu framför mig en
man i sina bästa år. Han har potatisland uppodlat på fastmark,
något hektar av högre liggande mossjord är även i bruk, men detta
är endast en liten del av den till kolonatet avdelade odlingsmarken.
Resten ligger där ute på myren, och jag går bort för att se på den
mark, som kolonisten är övertygad om skall ge honom bärgning
en gång i tiden. Tuvor och starrgräs, några enstaka
»vattenför-giftade» spöken till martallar. Jag gräver med händerna under en
tuva och får dem fulla av något drypande, som jag absolut nekar
kalla odlingsbart. Men vad som inte är kan bli. En jättekanal rakt
över myren skulle på några få år kunna uträtta underverk både
för detta kolonat och för de intilliggande. Tyvärr finns
jättekanalen inom räckhåll endast i min och kolonistens fantasi. Han har
emellertid fått löfte om ett s. k. krondike och ser på tillvaron
åtskilligt ljusare än jag.
— Vi kommer nog att reda oss bra med tiden, säger han, och
hans tillförsikt är så stark, att det vore ett nidingsdåd av mig att
söka rubba den. Förresten är kolonisten en karl, som vet vad
mossjorden duger till, sedan den blivit ordentligt dränerad.
Jag kommer till en krontorpare. Han står redo att ta det första
spadtaget på en fastmarksodling, där stubbarna stå i täta led,
och jag nästan ryggar tillbaka för de massor av arbete, som här
väntar honom.
— Tror ni verkligen, att ni går iland med det här? frågar jag.
Krontorparens ögon glimma till under den svettiga mösskärmen.
— Jo, visst går det! säger han.
— Och ni ångrar inte, att ni gett er in idenhärkrontorpshistorien?
Krontorparen ler en aning bistert och säger, att han för sin del
knappast skulle ha sett någon utväg till försörjning för sig och
familjen, om han inte fått överta det här torpet.
Så låter det litet varstans ute på kronoparkerna, och man söker
finna på alla tänkbara utvägar för att förbättra sina små
möjligheter. Minst av allt tänker man på att ligga det allmänna till last.
Här är en, som odlar grönsaker till avsalu på Vilhelmina; här en
annan, som försöker med hönseri; en tredje slår sig på något så
djärvt som rävfarm.
Jag hälsar på hos mannen med grönsakerna. I en sluttning
åt solsidan har han odlat upp fastmarken, och här har han
blom-och vitkål, rödbetor, morötter, rabarber, sallad, spenat o. s. v.
174
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
