Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustav Rosén: Väg och bygd i Västerbotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gustav Rosén:
VÄG OCH BYGD I VÄSTERBOTTEN
När Karl XI utfärdade en förordning, vari de som ville bosätta sig i lappmarken tillförsäkrades vissa friheter och förmåner, fanns i det nordliga Sverige ingen annan väg än kustlandsvägen. Strävandena att förmå adelsmän att bli kolonister i Norrland strandade också till en del därpå att aspiranterna efter undersökning på ort och ställe funno det alldeles för dyrbart att plantera alléer utmed de långa vägar, som måste anläggas till herresätena i lappmarken.
Den s. k. kustlandsvägen var väl ursprungligen blott en »fästig», vilken så småningom kom till nytta som rid- och klövjeväg för att i sinom tid erhålla landsvägs namn, heder och värdighet.
Trots vägbristen har bebyggelse länge funnits i de inre delarna av Västerbottens län. År 1831 anlades emellertid på statens bekostnad en väg ända till Lycksele, vilken enligt den unge prästmannen Petrus Læstadius vore en jämn och god väg, på vilken man även sommartid kunde åka. Men i sin bekanta »Journal» undrade Læstadius vilka som skulle använda vägen. Tjänstemän och vetenskapsmän skulle göra sin färd om ock ingen landsväg funnes. Av de 280 nybyggarna i Lycksele socken bo icke ens tio vid vägen, och de övriga ha ända till sex, åtta mil till vägen. Huru skola de få sina varor dit eller därifrån? Om också en gren av enna pulsåder ginge till varenda by och stuga, vem skulle giva sig till att fara eller flacka efter den, eller vad förmån hade han av sådant? Sommaren är fyra månader lång, och då har lantmannen fullt upp av arbete hemma. Under vintern vilar jordbruksarbetet, men då håller vår Herre landsväg över alla sjöar, kärr, mossar och hedar, till alla byar, torp, lador och hässjor, såvitt man för snö kan komma fram.
Læstadius ansåg det icke vara av en slump eller försumlighet att kustlandsvägen genom Norrland förblivit nästan ensam utan några utgående grenar, då däremot i södra Sverige landsvägar korsade varandra i alla riktningar. Han fann den norrländska vägbristen naturlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
