Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torsten Nordström: På skidor i Västerbottensfjällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efter ytterligare någon stunds ovisshet upptäckte jag rakt fram
i min riktning två små mörka punkter på horisonten. De rörde
sig mot varandra, från varandra. Jag ökade farten allt vad jag
förmådde, tog kurs på dem och skrek med mina lungors fulla
kraft. Så försvunno de, men döko upp strax bredvid. Ny kurs och
så försvunno de igen för att så småningom återkomma. Denna
kurragömmalek pågick en stund, tills de slutligen fingo syn på
mig. Bertil, som var åtskilligt trött, överlät om ock motvilligt
sin ryggsäck på mig och så följdes vi åt alla tre tätt efter varandra
de sista kilometerna utför. Snart nog sågo vi ljuset i stugan och
med det som ledfyr klarades det sista stycket utan svårighet.
Äntligen voro vi alla välbehållna framme. Det hade hunnit bli
alldeles mörkt, klockan var närmare 9. (Är det egentligen riktigt
att lämna ett hus med brinnande ljus? STF:s sekreterares anm.)
Vi flyttade in i det större låsta rummet och började genast
köksbestyren. Snart hade vi fyr i spisen och ärtsoppan tinade upp
i sin burk. Vi hade vågat oss på att taga med ett par
konservburkar, då vi ju hade pulka. Kvällsmaten avåts klockan 10 och
strax efteråt sovo vi alla tre.
Antingen jag var den som var mest känslig för köld eller vad det
nu berodde på — jag vaknade först. En titt på termometern —
± 0° C. Litet eld i spisen skadade inte. Jag frågade de andra, om
de inte ville ha mat snart. Ingen brådska i dag, vi ska ligga stilla
hela dagen och taga ut en reservdag, blev svaret. Men när det
efter en stund började lukta av bräckt »prinsesskinka», då
vaknade de riktigt. Och så kommo vi iväg även den dagen, fastän
något sent.
Vid 12-tiden startade vi för färd till Tärnasjöns vaktstuga,
belägen på Tärnasjöns östra strand. Vädret var ganska gynnsamt
med god sikt men med snödrev snett framifrån. Temperaturen var
cirka —4° C. Redan efter en halvtimme voro vi framme vid STF :s
båthus vid sjöns västra strand strax öster om Stomklippan. Här
lämnade vi våra packningar och gjorde en avstickare till
»bäverlandet». Vi hade nämligen hört berättas, att de för några år
sedan i Bolonjokk utplanterade bävrarna trivdes och hade förökat
sig, och vi ville gärna se åtminstone spår efter dem. Vi sågo
visserligen här och där vad Bertil kallade gamla avverkningar men
det var också det enda. Vid 4-tiden voro vi åter vid båthuset,
höllo termosrast och satte därefter kurs på vaktstugan. Vinden låg
nu på rakt framifrån och isen var »blanksliten» lite här och där.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
