Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torsten Nordström: På skidor i Västerbottensfjällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bertil hade skaffat sig ett skavsår och hade litet svårt att följa
med, varför vi lastade hans ryggsäck på pulkan, vilken Lorry
klarade galant, trots att den på så sätt nog vägde 45 à 50 kg.
Klockan 6.45 voro vi framme vid den lilla trevliga
Tärnasjöstugan, liggande på en björkudde. I stugan fanns gott om torr ved,
vi togo in i det större rummet, där det inte dröjde länge innan en
munter eld flammade på den öppna spisen.
Nästa morgon revelj klockan 7 och start klockan 9.45 i nästan
klart väder för marsch till Nedre Älsvattnet. Vinden höll i sig sedan
gårdagen, varför vi även nu fingo motvind, där vi åkte med kurs
på vaktkåtan vid Tärnasjöns nordända. Temperaturen var —6° C.
Vid halv 12-tiden påträffades kåtan, där en kort rast gjordes. Vi
följde därefter Älsbäcken, som först gick norrut men snart tog av
åt väster in mellan Gabbi och Laiverte. Ett pampigt fjäll detta
Gabbi med dess egendomliga långa rygg. Termosrast under en
hängdriva, som gav oss lä.
Vi hoppades hinna fram till Älsvattenkåtan tidigt på dagen för
att bl. a. torka våra kläder. Det hade nämligen varit si och
så med persedelvården de gångna dagarna. Nu skulle det i alla
fall bli skönt att få allt torrt igen. Men döm om vår besvikelse,
när vi vid 4-tiden voro framme vid Älsvattnet och dess vaktkåta,
eller riktigare, vad som en gång varit en kåta. Nu funnos strängt
taget bara kåtastängerna kvar. Takbetäckningen, näver och torv,
var borta och kåtan var fylld med snö. Vi tänkte ett tag restaurera
den, men våra resurser voro för små för att inte säga inga. Våra
ögon föllo tacksamt på den lilla boden intill, i vilken den
nödvändigaste utrustningen för kåtan förvaras. Boden var på
lappmarksvis byggd på drygt meterhöga pålar och innehöll en
fårskinnsfäll, ett renskinn, en skopa och en gjutjärnsgryta på tre ben.
Vi hade inte något val, vi måste övernatta i boden. Det var för
sent att fortsätta. Till Strimasund, dit vi närmast ämnade oss, var
det 3 1/2 mil över kalfjället, till de närmaste vaktkåtorna var det 1
à 1 1/2 mil och deras tillstånd var kanske inte bättre än dennas.
Att vända tillbaka till Tärnasjöns vaktstuga kunde inte gärna
komma ifråga. Vi hade ju i alla fall tak över huvudet.
Edvin fann sig först. Han halade fram bensinköket och
började i ett hörn av boden inreda för matlagning. Vi togo in våra
ryggsäckar och plockade fram dagens proviant. Men trångt blev
det. Man fick antingen sitta stilla i ett hörn eller också gå ut, för
här fanns det minsann inte plats för mer än kocken. Sysslolöshet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
