Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torsten Nordström: På skidor i Västerbottensfjällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
10.30 och då var det —6° och strålande solsken från en molnfri
himmel. På vänster sida hade vi Långfjället glittrande i solen, på
höger sida Brantsfjället och Mjölkfjället och vid deras fot på östra
stranden av sjön de två små byarna Mjölkbäcken och Kåtaviken.
Den förra tycktes bestå av idel prydliga röda stugor. Lorry var
syn- och hörbarligen mycket glad åt att slippa pulkan och roade
sig väldeliga i sin frihet.
Från sjön åkte vi genom vacker björkskog cirka 1 km fram till
Högstaby — felprickad på Generalstabens nya 1 : 400 000-karta.
In i första bästa gård för att fråga eft er nybyggaren Evensen, som
enligt ryktet eventuellt skulle kunna följa oss på en tur till
Oks-tinderne. Gården var ej Evensens, den tillhörde den andra
familjen i Högstaby, nybyggaren Jonas Jonssons. Denne sade oss, att
Evensen åkt med Per Persson till Umbukten och avrådde oss
bestämt från att söka gå upp på Okstinderne. Han visste endast om
sommarbestigningar. Vi ville köpa mjölk och fingo slå oss ned i
köket. Fru Jonsson kardade ull och en tjänstflicka från Norge, som
ännu »icke förstod svensk» satt vid spinnrocken. I en säng i ett
hörn av rummet låg 3-årige sonen Åke i sin middagsslummer.
Jonsson hade av Per Persson hört talas om vår duktiga Lorry och
var ledsen att han ej fick se ekipaget. På tal om det stora
ladugårdsbygget erforo vi, att gården födde inte mindre än 8 kor. Man kan
ha så många man vill, bara man vill arbeta, sade Jonsson.
Myrslåttern gav mer än vad som kunde bärgas.
Det var svårt att bryta upp från idyllen i stugan, i synnerhet
sedan lille Åke vaknat, men vi måste vidare. Vi tackade och satte
kurs på Rävnäset, där, som avtalat var, våra packningar skulle
finnas. Efter en halvtimmes färd voro vi framme. Lorry såg tidigt
packningarna och satte av i fyrsprång rätt på dem. Så småningom
började hon gå i sicksack långsamt och försiktigt tills hon kom
så nära, att hon säkert kände igen våra grejor. När hon
kontrollluktat, viftade hon på svansen och avvaktade vår ankomst.
Anspänning och start i sydvästlig riktning mot STF:s båthus vid
foten av Gräskevardo. Nu voro ryggsäckarna på igen och vi slogo
om till den vanliga fjällunken ifrån vår tidigare fria stil. Vi gingo
och gonade oss med solen i ansiktet och njöto av det underbara
färgspelet på snön. Framme vid båthuset sågo vi att man kört med
släde åt Gräsvattnet till. Den starka stigningen upp från
Överuman forcerades av Lorry i bästa stil. Hon var hela tiden en god
bit före oss i uppförsbacken. Vi måste gång på gång för varandra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
