Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sigurd Læstadius: Med forsbåt från fjäll till hav. En sommarfärd på Ume älv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sigurd Læstadius:
MED FORSBÅT FRÅN FJÄLL
TILL HAV
EN SOMMARFÄRD PÅ UME ÄLV
Då jag som liten parvel vid tiden för sekelskiftet larvade över
morkorna som följesven åt min fader, när han i egenskap av
visitator gjorde sina 14-milafärder från Stensele till det
dåvarande kapellet i Tärna, voro älvens roddbara delar traktens och
befolkningens stora och enda allfarväg.
Gå vi tillbaka hundra år i tiden var förhållandet enahanda
även på den tio mil långa sträckan Lycksele—Stensele. Ännu
ett blad bakåt i hävderna för oss till Linnés lappländska resa
år 1732, då han på en skraltig ridväg lyckades ta sig fram
sjumilasträckan Umeå—Granön. De fem mil, som skilde Granön från
Lycksele, nödgades han anlita älven som farled med gång och
båtdragning förbi forsar och stråk.
Visst var den dåtida bebyggelsen ringa, ja i trakterna kring
älvens övre lopp från Lycksele och upp mot källorna så gott som
obefintlig, men det oaktat torde färdmännens antal varit rätt
betydande alldenstund älven utgjorde stora landsvägen. För den
trötte vandraren var åsynen av älven måhända lika glädjande
som anblicken av havet, det efterlängtade, en gång för Xenofon
och hans hellener.
Undantar man kustbygden, är den svenska bosättningen vid
Umans 44-mila vattenstråk av tämligen färskt datum, men å
andra sidan kan intet annat liknande älvsystem uppvisa sådana
kulturella landvinningar som Umeälvens. Nu sträcker sig
bebyggelsen från de yttersta skären vid Bottenhavet ända upp till
riksgränsen i nordväst, där älvens källsjö Över uman i sin västliga del
faller inom norskt område.
Under det senaste seklet var det ett sjudande liv i Umans
dalgång och älven, livsnerven, pulserade som aldrig förr. Där var
ständigt färdfolk av allehanda slag, bittida och sent, från vår till
246
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
