Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sigurd Læstadius: Med forsbåt från fjäll till hav. En sommarfärd på Ume älv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med forsbåt från fjäll till hav
miga block och manshöga stenbumlingar var de fasta punkter
varifrån jag skulle dirigera — om icke världen så åtminstone min egen
lilla farkost, som forsen slet och drog i. Min manliga hjälpreda
hade jag på älvens motsatta sida. Likaså den ungdomliga nasir,
som med kameran följde på färden.
Svettig, våt och trött kände man det som en vila att på nytt få
kliva i båten och ta till årorna. Älven är strid och vi glida snabbt.
Det dröjer ej så värst länge förrän bruset åter manar till
aktsamhet. Vi nalkas Märkesforsen, där vattnet samlar sig till ett fall.
Bäst att ej ta några risker. Vi dra båten försiktigt över skrovliga
klippor, och en bit nedanför i en liten vik avslutas dagens färd.
Nya dagen gryr med samma strålande väder över älv och dal,
som här ovanför Klippens vackra by skär smal och hopträngd
mellan Artfjällets och Norra Stor fjällets utlöpare.
Älven brusar och båten dansar morgonpigg på vitskimrande
vågor. Det är Klippforsen, vars nedre delar äro mer än lovligt
besvärliga och vid gamla bron bilda ett trängsel av betydande
fallhöjd. — En man extra från byn hjälper till och vi klara
svårigheterna för att om några minuter möta en ännu bistrare fors,
Kvarnforsen, som nödgar till en grundlig funderare över bästa sättet att
få båten oskadd förbi fallen. Så här intill byn knäcktes problemet
fort och lösningen kom i form av hjälpsamma seniga karlar, som
beredvilligt bjödo sitt bistånd.
Vi buro båten över raspande skifferhällar och det dröjde ej
länge förrän vi gungade på älven igen. Dalen vidgas till en leende
idyll. Men så blockerar Syterforsen vår väg. Den är för svår att
ränna. En liten mörka, som övertvärar ett i forsen utspringande
näs, blir denna gång en ypperlig släpväg för båten till nedanför
liggande sel. Proceduren tar ej lång tid.
Men kroppen kräver sitt. Vi rasta, dyka ned i matsäcken medan
elden kittlar kaffepetter. Livet är allt bra skönt.
Sedan följer milslång rodd — vi passera under en hypermodärn
bro och genom Björkfors granna jordbruksbygd, där älven bildar
en s-formad slinga under sin ringlande färd över gammal
sjöbotten, som nu ger rikliga grässkördar åt skifteslagets åbor, vilka
som bäst äro i färd med bärgningen. De vinka välgångshälsningar
åt oss. Vi vinka igen och glida vidare. Dalen smalnar och älven
pressas in i en klippravin, som övertväras av
Tärna—Umfors-vägens bro. Strömmen ökar i styrka och i ett susande huj låter
jag båten passera Krokforsen.
253
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
