Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sigurd Læstadius: Med forsbåt från fjäll till hav. En sommarfärd på Ume älv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sigurd Læstadius
och någon enstaka tall skymtar här och var. Gården Aj aur ha vi
snart till vänster och tätt söder om sjön reser Aunjuona sin
imponerande, brutna linje. Där vid fjällets yttersta sänka ha
enligt sägnen rövare en gång huserat och svårliga plågat färdmän
och lappar.
Nästan omärkligt drar sjön ihop sig till älv igen, vi sno oss
igenom en liten knattrande skvalfors och fortsätta vidare utför
strömmarna tills kvällen faller på.
Visst äro vi gynnade av vädrets makter. Fjärde resdagen börjar
som alla föregående. Men nu vågar jag ej riskera båten i de vilda
klippraviner som älven bildar under sina jättekliv ned mot
Gard-sjön. Jag låter frakta båten landvägen förbi den svåraste passagen,
därtill rådd av traktens befolkning och även av omtanke om min
kära farkost.
Vid den under byggnad varande bron, som skall förbinda
Björkvatten dalen med Umans vägnät, blir det sjösättning igen och efter
en kort men snabb älvfärd guppa vi på Gardsjöns vågor. Vinden
är ostlig och en dryg roddarmil väntar. Efter något
parlamente-rande får jag roddar hjälp i Gardvik.
Det friskar i. Min båt, konstruerad särskilt för forsfärder, är
ingen snabbgångare i motvind. Sjöns dystra och ogästvänliga
stränder inbjuda ej till siesta, men arbetaren är sin lön värd, vi hålla
under en udde, snoka i matsäckar och rumstera med kaffekärl.
Fotografen går där och letar i sanden mellan strandstenarna och
blir därigenom hux flux ägare till en stenålderskniv och något
annat skrapverktyg, stammande från folket före sagans fimbul.
Något öster om sjöns mitt passera vi sockengränsen. Lämna
därvid Tärna socken med sin knappast hundraåriga bosättning —
således en av våra yngsta bygder — och befinna oss i övre Stensele,
vars bosättningshistoria ej är mycket äldre.
Den blåsiga Gardsjön ha vi äntligen genomkämpat och stå
beundrande vid Gardikfallens markanta tröskel, där vi definitivt ta
farväl av de riktiga fjällen, som här vika för en mera
lågfjällsbe-tonad landskapstyp.
Hjälp kommer till från Forsmarks långa burgna by, med sitt
skyddade sydbergsläge — en reslig och grann åbo med tvenne
raska söner — och med gemensamma krafter släpa vi båten förbi
fallen, som dåna så det skälver i berggrunden. Man kunde ej tro
att någon levande varelse skulle klara Gardikfallen menar Eriks-
256
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
