Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sigurd Læstadius: Med forsbåt från fjäll till hav. En sommarfärd på Ume älv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sigurd Læstadius
odling och bebyggelse märkbart framåt. Vid sjöns mitt på det
vidsträckta Gaskeluoktnäset finnas stora odlingsreserver på
silur-markerna mellan Rönnliden och sjön.
En vacker afton med solreflexer över lider och randberg. Över
Jippmokkhobben hänga åskdigra moln. En och annan kornblixt
flammar genom blånande kvällning.
Det är redan nermörkt när vi stryka förbi Långholmen och
Luspholmen och svänga in i Kåtaströmmen. Vi styra på känn och
ta sikte på en glänta — Storströmmen — för att i själva Luspsjön
lägga till vid Flottningsföreningens brygga.
Bom, bom, kraaasch. Vi sitta fast på en grusbank.
Kameramannen och hjälpredan, som väl slumrat till i ruffen, trängas utan
överdriven artighet i den lilla dörren.
Nåja, det är ej så farligt, men vi förmå ej backa lös den tunga
bogseraren. Nu kommer min trofasta båt väl till pass. Vi lämna
»vraket» åt sitt öde och ro de hundratal meter som återstå.
I Storumans samhälle råder midnatt och rumsbrist.
Men det finns väl ingen av kvinna född, som kan motstå
nasirens vältalighet och det dröjer ej länge, förrän vi belagt tre ljuvliga
bäddar i den barmhärtige samaritens hägn.
Morgon. Luspens lilla oansenliga by, som för två decennier
sedan räknade ett par tre grannar, är ett pittoreskt minne blott. Den
officiella benämningen Storumans stationssamhälle vittnar
vältaligt om utvecklingen.
För att komma vidare där älven söker sig ut ur Storumans
sjösystem bär det av i västlig riktning någon mil längs Luspsjön till
utloppet, Forsnacken.
Med dunder och brak kasta sig vattenmassorna mellan
rullstensåsar och över glattslipat urberg. Katarakterna följa tätt
varandra. Ödsliga, vilda och renspolade stränder, här och var
belamrade med väldiga trädstammar, som högflodsvågor vräkt iland, ge
ett drag av urkraft åt landskapet. I ytterst ringa omfattning äro
forsarna farbara även för den vane färdmannen.
Vid Sibrisåfallet hålla vi middag utanför en idyllisk fiskekoja. I
öster skymtar en imponerande stålkonstruktion. Där övertvärar
Inlandsbanan Umeälven, som först nedanför lugnar sig för en
riskfri färd på längre sträckor.
Vi ströva i skogen, där flinka blåbärsflickor knoga, göra en
avstickare in i Rånningsnäsets ormbunksvegetation och så i båten
260
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
