Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ossian Olofsson: Till sälisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till sälisen
på sälisen från början av mars till mitten av maj månad. Och även
om man ger sig ut först ett stycke in i april, vilket är det vanliga
på vissa håll, rör det sig i alla fall om minst en månads tid, då
man är helt hänvisad till medförda grejor och förråd.
Utrustningens kärna är sälbåten eller »fälbåten», som den
också kallats. De stora krav, som ur olika synpunkter ställas på
den, ha gjort att den fått en .egenartad och särpräglad typ.
Den allra viktigaste egenskapen hos en sälbåt är, att den skall
kunna segla i tunn nyis utan att få borden genomskurna, vilket
en vanlig motor- eller segelbåt får på en kort stund. Detta vinnes
genom att man gör förstäven långsluttande, med flatliggande —
alltså ej på kant stående — bordbräder. Den platta, svagt
uppåt-böjda förstäven kommer då att glida fram på isen och genom
sin tyngd bräcka sönder den utan att borden sargas.
Akterut ökar sälbåtens djup på ett till synes högst överdrivet
sätt. Samtidigt avsmalnar den starkt nedom vattenlinjen. Tack
vare det djupa och skarpt kölade akterskeppet minskas
avdrif-ten vid segling och båten får lätt att ta sig fram genom issörja.
Den smala och korta undervattenskröppen följer lätt efter i den
av förstäven uppbrutna rännan och är lätt att svänga.
Sälbåtens egenartade form gör det emellertid ganska svårt att
dra upp den på isen. Då förstäven kommit upp, sjunker den smala
aktern djupt ned och båten ställer sig på ända. Ibland blir man
tvungen att lasta ur en del effekter före uppdragningen.
Under jaktturerna måste man draga båten långa sträckor,
stundom miltals, för att finna lämpliga jaktmarker eller en säker
lägerplats. För att underlätta dragningen är kölen undertill skodd
med en mässingsskena, som bildar en bra glidyta både i
lenväder och kyla. Innanför denna ligger en kraftig stålskena, som
tar emot trycket och håller glidskenan rak. En tvärs över båten
fäst stång tjänar som stöd vid dragningen.
För att öka båtens djup och lastförmåga fäster man löstagbara,
ungefär fotshöga s. k. sjöbord vid relingen.
De nuvarande sälbåtarna, som vanligen äro avsedda för ett
jaktlag på 3 eller 4 man, äro i allmänhet omkring 8—8% meter
långa och 2% meter breda. De voro förr försedda med råsegel.
Nu ha i regel de västerbottniska — liksom de finska — sälbåtarna
storsegel och fock, medan de norrbottniska vanligen ha två
master, en större för- och en mindre aktermast, med sprisegel.
För ut i sälbåten finns ett förvaringsrum för diverse verktyg
16. STF 37. OQ1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
