Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ossian Olofsson: Till sälisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till sälisen
vidare i nordvästlig riktning. Ångare stodo avskurna av
horisonten i norr och öster. Isfält efter isfält mötte men ingen säl.
Solen gick ned i havet och himlen in mot land färgades
karamellaktigt skär och rödviolett. Det var tid att ta väderleksrapporten.
Då fick David syn på en säl långt inne i ett isfält. Vi körde
igenom några lösa issträngar och följde klarorna in genom
isslät-terna. Motorn stoppades. I isen föröver, som stod som en kompakt
svart och skrovlig mur mot den rodnande kvällshimlen, sågo vi
i kikaren tre sälar ligga uppe. I väntan på radiorapporten, som
lovade svag, växlande vind, kokade vi kaffe. Så på med
vitkläderna och upp med isekan i jöllen, i vilken vi alla tre gåvo oss
av. I den lugna natten hördes dock jöllen allt för väl, då vi på
omvägar sakta togo oss fram genom den nyfrusna isskorpan, som
klirrade under årorna och den korta båtshakens försiktiga tag.
Äntligen voro vi framme vid isfältet, där sälarna skulle ligga. Jag
stirrade mot den otroligt svarta iskarmen utan att se ett dyft
med blotta ögat. Men i kikaren sågo vi, att en säl ännu låg uppe.
Även den gick dock strax ned. Vi lågo stilla och väntade. En
plums-ning och ett flåsande alldeles intill sade oss, att sälen koxat
(dykt upp för att andas och se sig omkring), och om en stund
koxa-de den åter längre bort. Ljuden kommo mystiska och eggande i
den kyliga stillheten. Bruno böjde sig ned och David lät skottet
gå. Men inget anslag hördes och sälen försvann. Det vill också
mer än skicklighet till att med ett kikarsikte skjuta på fri hand
från en vinglig jolle, i mörkret till.
Vi rodde ombord i det klara månskenet, som kom stjärnorna
att blekna. Rönnskärs fyr klippte sina tre blixtar i väster och
norröver visade Rödkallen då och då ett dröjande sken alldeles i havets
kant. Natten bland isarna var fylld av ett oändligt lugn.
Den 7 maj vaknade vi till en strålande, lugn morgon bland
gnistrande vita flak, mellan vilka nyisen lagt sig under natten.
På skredstänger och båtar låg tjock rimfrost. Fotogenköket fick
värma upp ruffen, medan vi kokade morgonkaffet.
Senare på dagen fingo vi vår första säl efter en lyckad salvning.
Men isfälten voro fortfarande tomma, så vi fortsatte i
nordostlig riktning åt Malören till. Från Stor Rebben-hållet närmade sig
en motorbåt med släpjolle. Det visade sig vara Pite-fiskaren Karl
Nyström, som legat ensam därute hela våren. Vi möttes och
beslöto att göra sällskap norrut. Upp emot Nordströmsgrund
träffade vi på stora isfält och även säl. Men de lågo illa till och
289
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
