Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl-Julius Anrick: Till turistvärdarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till turistvärdarna
flyr jag.» Det är det för landet karakteristiska stället man gärna
söker upp, bevare oss för allmännare internationell
hotellikrikt-ning. Därav följer förstås inte, att man inte på ett klokt och
förståndigt sätt ordnar sitt hus så, att man är beredd och väl beredd
att möta också främlingen.
De svenska turistanläggningarna får i mångt och mycket sin
prägel av säsongens korthet. Några få månaders säsong lägger
hinder för en utveckling i stil med gynnsammare luftstrecks och
man förstår så väl de goda ansträngningar som gjorts för att söka
visa svensken, att landet är vackert också under andra månader
än de, som man vant sig att kalla de vackra. Jag har mången gång
frågat mig om det inte i själva verket är den korta säsongen, som
är orsaken till att man i vårt land har ett så relativt fåtal av verkligt,
riktigt naggande goda småanläggningar. Kort säsong, som inte ger
ekonomisk bärkraft för det riktigt goda i litet format, kort säsong
som i stället tvingar fram en något större storlek på anläggningen
för att den överhuvudtaget skall kunna bära sig. Eller — kan det
vara vår inrotade vana på gott och ont att alltid bygga ut, alltid
vilja göra mera av mycket. För ett litet men gott ställe vill svensken
inte i längden vara duktig värd, hellre vill han bli opersonlig
direktör för ett större. Turismens elefantiasis, vars bacill då och då
kan ligga på lur för att angripa turistvärden, kan emellertid vara
farlig. Vi svenskar är inrotat stug- och herrgårdsromantiska och
har kanske svårare än andra att under vår semester trivas i hotell
av kontinentaltyp eller på turistorter, där vi saknar svängrum;
kanske vill vi helst av allt på ledigheten bo i vad man kallar en
lantlig miljö. För all icke tillräckligt noga övertänkt tillbyggnad
eller förstoring känner den sig uppfordrad att varna, som så ofta
också har att dämpa entusiasmen hos den i yrket fullständigt
obevandrade, som kommer upp för att fråga : »Säg doktorn, var finns
det en lämplig plats för att öppna ett pensionat?»
Turistvärdens yrke — pensionatinnehavarens lika väl som
hotellmannens —- är i mitt tycke så pass fordrande och ålägger enligt
min mening sin utövare så mycket förhandskunskap, att det måste
betraktas som oriktigt att ge sig på det utan ganska grundliga
förstudier. Orätt både mot sig själv och mot andra.
Det är ingen lätt uppgift att sköta en turistanläggning. Man må
göra sitt bästa aldrig så mycket, så kan det likväl komma att klicka
i alla fall. Litet var har vi vår begränsning. Vi kan inte ge vår
anläggning mer kultur än den vi själva besitter. Vi kan inte tillfreds-
307
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
