Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl Ragnar Gierow: Göinge härader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl Ragnar Gierow:
GÖINGE HÄRADER
linderödsåsen skär den skånska kvadraten som en diagonal, och
i den nordöstra av de båda halvorna ligger Göinge inritat som en
mindre triangel med basen i norr och spetsen inkilad långt ner i
Skånes innandömen. I väster löper Göingegränsen ut från nedersta
snibben av Kraxasjön, som till sin större del är småländskt vatten,
går över myrar och mossar i sydvästlig riktning, kommer upp på
stora landsvägen Jönköping—Hälsingborg ett slag mellan
Fagerhult och Örkelljunga men viker av och drar sig med få vindlingar
mot Malmöhus läns gräns, som den följer en god stund. Längst upp
i nordost är Göinge närmaste granne till Blekinge; vid sjön Immeln
skiljer sig östra häradsgränsen från landskapsgränsen och slår in
på en västligare kosa, klyver sjön på längden, passerar över land
sydväst till Helgeån, följer ån, vars broar liksom stora krampor
haka fast vid Villands härad på östra stranden, och löper ut i
Araslövsjön, som delas lika med Villand, samt kommer efter en del
krumbukter på Kristianstadsslätten iväg uppåt Linderödsåsen för
att förena sig med västgransen i triangelns spets vid Göingeholm.
Om man drar en linje från västgränsen i Värsjötrakten tvärs över
till Grytsjön uppe i nordöstra vrån vid Blekinge, har man Göinges
största bredd; tar man i stället ut samma avstånd åt motsatt håll,
kommer man till trakten av Gilleleje borta på Själland. Största
längdutsträckningen är mellan sydspetsen vid Göingeholm och
Loshult vid Smålandsgränsen; med ett lika långt steg söderut från
Göingeholm hamnar man i Östersjön utanför Bedinge. Det är ett
ansenligt stycke mark, ungefär en fjärdedel av Skåne.
Man ser detta land från stambanan, som drar igenom det i hela
dess längd, men man ser märkvärdigt litet av dess egenart. Vad
som kommer upp till järnvägen är på det stora hela taget varken
tråkigare eller roligare än det mesta— skog av svensk
konfektionstyp, några skymtar av torvmossar, där den skurna torven ligger
byggd som små bruna torp, gläntor som tilltaga i antal och omfång,
allteftersom man åker söderut, och på passande inbördes avstånd
310
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
