Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl Ragnar Gierow: Göinge härader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Göinge neka sina pojkar mat för att i tid vänja dem av med att
bomma på ätbart villebråd. Ryktet om deras vana vid bössan spred
sig också, och det fanns en tid, då kungen i Köpenhamn höll ett
livkompani av bara göingar. — Men bössan kunde också av andra
anledningar tagas ner från kroken på väggen, när den ändå fanns
till hands och man visste, hur den skulle skötas, och i den allmänna
vapentillgången och den lika allmänna vapendugligheten har man
säkert ett par viktiga förutsättningar för det skede, som för Skåne
i gemen och för Göinge i synnerhet skulle bli den heroiska,
tragiska och barbariska epoken.
Alltifrån det s. k. Horns krig fram till slutet av 1600-talet
fortfor snapphanerörelsen i Skåne, vilande på hanen under de korta
frederna för att vid varje krigsutbrott snabbt åter stå färdig; stark
och solid i början, splittrad och kringränd mot slutet, alltmera
seglivad, ju längre uppåt obygderna man kom, alltmera förbittrad,
ju längre den svåra övergångskampen pågick. I begynnelsen voro
dessa snapphaneskaror eller friskytteförband framför allt en
organiserad landstorm med sold av den danske kungen och befäl
och rullor att hålla sig till och en lång tradition av gränsuppbåd
bakom sig. Efter Roskildefreden inträdde en förändring i deras
villkor; där de hittills handlat som goda patrioter, voro de nu
landsförrädare och till stor del landsförrädare av en särskilt elakartad
beskaffenhet, nämligen knektar, förrymda ur svensk krigstjänst,
till vilken de plötsligt uttagits efter att hela sitt liv ha varit
trogna danskar. För dessa fanns inte mycken nåd att vänta, och de
gåvo inte mycken nåd.
Värst blev det under den hårda kraftmätningens sista omgång,
och för Karl XI var intet angelägnare än att fortast möjligt få ett
slut på detta snapphaneri. Han kunde tack vare det inte företaga
en rörelse med sina trupper, utan att den inrapporterades till det
danska huvudkvarteret, hans smärre partier blevo ideligen
angripna av dessa skogslöpare, som så väl förstodo att sticka sig
undan och som dessutom hade anknytningspunkter och anhängare
runt om i bygderna, och gång på gång vållade de honom
kännbart avbräck — mest berömd blev väl deras kupp vid Loshult, där
de övertogo hans krigskassa. Han tillgrep en serie omväxlande
åtgärder, pardonplakat och dödsdomar i stort för de brottsliga,
förmaningskommissioner och strafftåg för deras passivare medhjälpare,
och i kapp med att hans egna metoder blevo allt resolutare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
