Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl Ragnar Gierow: Göinge härader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hårdnade också snapphanarna i handlaget. Själva voro de svåra
att komma åt; de höllo gärna till ute på mossarna, och den som
satte efter dem dit, måste mäta sig med dem också i kännedom
om vilka tuvor som buro att stiga på, i annat fall sjönk han
långsamt i den lena dyn, och ingen kom och drog upp honom. De
brukade även gömma sig i ihåliga träd; snapphaneekar och
snapphanebokar stå runtomkring i Göinge och provinsen i övrigt. På
hembygdsmuseet i Broby finns en snapphanebössa, som man
ganska nyligen hittat vid sidan om ett skelett i ett sådant ihåligt
träd : att svälta ihjäl eller förblöda måste för dem ha tett sig som en
vida lindrigare utväg än att behandlas på svenskt manér. Ty »hwar
de ärtappades» — som där står i en av de många innehållsrika
fotnoterna i Gillbergs Beskrifning öfver Christianstads Län — »blefwo
de spetsade, och med et spiut långs efter Ryggbenet gienomstungne,
samt stälte bredewid allmenna Landwägarna till warnagel, uti
hwilcken faseliga ställning, under begabberi och owett emot sina
utsökningsmän de kunde uthärda flera dagar».
Sitt bästa stöd hade Karl XI bland prästerna; vid sidan om de
dansktrogna, som kunde vara mycket stridbara i sin tro, funnos
också åtskilliga, som ville lämna den nya överheten sitt bistånd.
Ofta blevo dessa trakasserade av snapphanar och danskar; till
dem hör Morthen Jörgensen Odder i Oderljunga, som
snapphanarna en gång togo på sängen och drogo med sig till skogen för
att tvinga honom att ge dem nattvarden, allt iscensatt som ett
bistert muntrationsnummer. Han tycks emellertid ha varit en präst
med goda gåvor och ett lugnt kurage. Vid en stor sten i skogen
talade han till sin bråkiga församling, och en efter en föllo de under
tårar på knä och bekände sitt syndiga leverne, varefter de
undfingo nattvarden och vördnadsfullt eskorterade sin nykorade
själasörjare hem. Till de svensktrogna hörde också mäster Paul Enertsen
i Skånes procentuellt säkerligen snapphanerikaste församling,
Glimåkra. Han fördes fången till Danmark men återkom efter
fredsslutet så småningom för att taga upp sina tvister med
menigheten. Han är framför allt känd för att med okuvligt nit ha indrivit
sina löneförmåner; när hans församlingsbor — enligt en berättelse
— en gång gjorde honom rätten till ollonfläsk stridig, förklarade
han en söndag för sina åhörare, att han nästa söndag skulle stå i
kyrkan med kunglig stadfästelse på sina rättigheter, steg efter
gudstjänstens sista amen genast till häst och travade iväg i riktning mot
Stockholm, anlände dit på onsdagen, fick affären ordnad och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
