Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mildred Thornburn-Busck: I Smålands fruktbygd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mildred Thorburn-Busck:
I SMÅLANDS FRUKTBYGD
JNere vid gränsen mellan Småland och Blekinge ligger en
ursvensk bygd, som under århundraden av fejder bidragit till
Sveriges värn. Här gick fordom riksgränsen och som överallt i dylika
trakter tog befolkningen intryck av det utsatta läget och blev så
vild och obändig till sitt kynne, att själva landsändan länge fick
bära namnet »knivabygden». Här regerade Dacke bland sina
trogna som en korsikansk bandithövding, besluten att skipa rätt
på sitt eget vis när de uppsvenska djärvdes taga ledningen inom
det gamla Värend. Den gamla bärsärkaseden, som förevigats i
Molins »Bältespännare», med kamp på kniven mellan två män
sammanbundna med en läderrem, tills en eller båda blevo på
platsen, dröjde sig kvar här in i sena tider. Man föreställer sig ett
land av gråsten och högskog med spridda människoboningar . . .
När man återigen i tidningarnas spalter ser meddelanden om att
kurser i trädvård och fruktodling blivit förlagda till Urshults
socken i Kronobergs län, inställer sig automatiskt en leende bild av
hagar med äppleblom eller av höstligt dignande täppor. Och dock
täcka de tvenne bilderna precis samma landskap — de öppna,
odlade bygderna kring Åsnen och Mien, innefattade i
gränsskogarnas mörka krans. De forna beryktade »Urshults knivaherar» ha
blivit fredliga trädgårdsmästare och ympkniven är det vapen de
med förkärlek höja. Det sägs att det ännu under krigsåren kunde
levas ett ganska vilt liv vid dansbanor och marknader, och
stimulerande minnen av slagsmål med arvfienden blekingen liva ännu
för de gamle upp höstkvällarnas grådask. Men hos den nyaste
Urshultsgenerationen skulle det nog vara svårt att upptäcka detta
krigiska drag. Tvärtom tycker man sig hos befolkningen urskilja
något särskilt mjukt, nästan ungdomligt vekt i anletsdragen. Det
blickas i ljusaste himmelsblått och håret är som regel blont.
Kanske är det ingen tillfällighet att man så ofta i dessa nejder
känner, som om man befunne sig i ett de germanska stammarnas
urhem.
335
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
