Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mildred Thornburn-Busck: I Smålands fruktbygd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Smålands fruktbygd
sin karaktär åt denna bygd. Något tryggt, mättat och fast i
konturerna — en sydsvensk motsvarighet till Dalarnas land och folk.
Blotta namnen imponera med sin åldrigt värdiga klang:
Odens-vallahult, Segersnäs, Bosgården, Munkanäs, Esbjörnamåla m. fl.
Den ursprungliga bebyggelsen var av den s. k. sydgötiska typen :
ryggåsstugor med en tillbyggd våning på ena eller båda gavlarna,
liknande blekingestugan på Skansen. En och annan dylik står
ännu kvar i skogshulten med sitt grönskande torvtak och sin
medeltida sagoprägel. Men Värendsgården av senare tid är den
ståtliga rödmålade manbyggnaden i två våningar, ofta med vita hörn
och pilastrar täckande de infodrade stockändarna men ibland
använda rent som ornament. Särdeles tilltalande är i många fall
förstukvisten i sin formsäkra allmogestil, med profilerade stolpar
samt taklist och kvistgavel försedda med tandsnitt och snidad eller
målad ornering. Även i dörrfältens och fönstrens indelning, lustigt
nog särskilt då det gäller stall och ladugård, tar sig
prydnadsglädjen uttryck. Storstugan på nedre botten ståtar ibland med
mäktiga skåp och långryggade soffor i masur och ek, med
stå-klockor och Karl XII :s bibel, med malmgrytor och blänkande
koppar. Ännu finns också i behåll — så t. ex. på gården
Ugglekull — ett och annat exemplar av de målade tapeterna, vilka med
sina bibliska bilder rivalisera med de mera bekanta
dalmålningarna. I jämförelse med dessa förete smålandstapeterna en stor
fyllighet och mjukhet i färg- och formbehandlingen, synnerligast
i fråga om de rika blomornament som helt täcka bakgrunden.
Charmen hos en sådan gammal gård är inte lätt att fånga i ord.
Den är betingad av flera odefinierbara begrepp, som tillsammans
ge ett starkt provinsiellt särdrag. Omgiven av höga, susande träd
ligger den bakom sitt tun, inte banalt ny-röd utan i en mättad,
purpurbrun ton, som tycks ha insupit århundradens must och sol.
Ålderdomliga uthuslängor, syrenhäckar, blomsterland här och
var som bjärta färgklickar, bikupor, ryssjor och nät. Äpplehagar
som övergå i ängsmark. Lövhult, där fruktträden om våren lysa
med vitskär blom inne bland det gröna ....
Det är väl denna rikedom på fruktträd i täppor och lövängar,
som mer än något annat utgör Urshultsbygdens särmärke.
Varifrån de vilda gränsborna ursprungligen fingo sin smak för
trädgårdsskötsel är svårt att gissa, men man vet att de redan
tidigt odlade spånads- och köksväxter i helt annan omfattning än
grannarna i kringliggande socknar. Det enda som under sjutton-
341
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
