Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emmerich Rossipal: Sveriges första bergklättrarkurs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emmerich Rossipal:
SVERIGES FÖRSTA
BERG-KLÄTTRARKURS
Sommaren 1936 hölls STF:s och Sveriges första bergklättrarkurs vid
Sylfjället i Jämtland, med förläggning på Nya Sylstationen. Den
varade fjorton dagar.
Fjorton dagar — regniga och blåsiga alla utom en! Bäst att ha nämnt
det tråkiga först. Återstår sedan bara roligt att berätta.
Att anmäla sig som deltagare i en sådan första alpin kurs i
klättring och isteknik var tydligen detsamma som att »köpa grisen i säcken»
— att döma av det ringa antal som vågade försöket. Men . . . »dom får
skylla sig själva, alla dom som stannat hemma!», sade en av deltagarna
vid ett tillfälle, då saken fördes på tal.
En gång skall dock vara den första. Kursen skulle hållas.
Vad är då en bergklättrarkurs syfte och ändamål?
Det synes mig, som hedrats med uppdraget att utarbeta ett program
för kursen och att genomföra detta första försök, att STF genom
anordnandet av denna kurs gjort en framsynt och mycket beaktansvärd
insats inom en gren av vårt vandrings- och friluftsliv, som av allt att
döma befinner sig i ett genombrottsstadium ungefär som
slalomlöp-ningen på skidor för en del år sedan.
Utvecklingen av denna idrott, bergbestigning utefter svårare
klät-tervägar, kommer troligtvis inte att ske med samma lavinartade fart
som slalomlöpningen, eftersom den — gudskelov — inte finns på det
olympiska programmet. Men denna gren av fjällsporten har alltmer
vunnit terräng även hos oss. Fjällklättrarnas led växa och de uppgifter
man förelägger sig stegras år för år. Ur bestigningssynpunkt torde
utvecklingen här befinna sig på ungefär samma stadium som i
Väst-alperna strax efter sekelskiftet. Alla mera betydande toppar äro
bestigna. Nu söker man och löser »vägproblem» å fjällens olika väggar
och kammar.
Beaktansvärt är det då att STF anordnar klättrarkurser. Ty de äro
avsedda att sprida kännedom om och att vara ett stöd för denna
idrott, som utövas i det tysta, utan tidtagare, utan rekordjäkt, utan
någon annan domare än fjällturisten själv och hans egen vilja, en
idrott, som inte enbart tränar kroppen utan också fostrar karaktären,
eftersom den kräver kärlek till naturen parad med mod, djärvhet,
oömhet och uthållighet. Man ger sig i kast med svårigheter för deras
egen skull och för att man finner glädje i att övervinna dessa
svårigheter. Den som på sin fritid vänjer sig vid att stå beredd just då
368
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
