Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tor Andræ: Östergyllen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landskapens själ också ha en aura, kan i varje fall ingen tvekan råda
om Östergötlands färg. Guldet glimmar och blänker i Wallins
välmenta versförsök, folketymologien lägger in det i själva
landskapsnamnet. Gyllne solljus över öppna slätter, susande hav av
gul säd, det är Östergötland. Grekerna kallade kornets gudinna,
allmodern Jord för den blonda. Ville man vara riktigt noga med
översättningen skulle hon heta den rödblonda; de tunga flätorna
kring hennes klassiska huvud ha det sydländska vetets mörka
eldfärg. Försöker jag fånga Östergötlands aura, märker jag, att
dess guld är blekare tonat, likt halmfärgen i rågens skylar, blekt
som solskenet under en nordisk himmel.
Östergyllen i sommarfager prakt, gungande gyllene skördar,
slätten med hundra vita kyrktorn, det är den trohjärtade
hembygdspoetens, den rotäkta östgötska patriotismens men också
den allmänna uppfattningens bild av landskapet.
Är den riktig? För den som några månader i sträck ständigt
färdats kors och tvärs över landets yta mellan Vättern och
Östersjön, från Skedevi till Horn, har det enhetliga intrycket, den
traditionella bilden brustit sönder i ett otal filmfacetter, bland
vilka slättbilderna skymta mera tillfälligt. Är Östergyllen något
annat än en av Östergötlands många och växlande utsikter?
En östgöte for med svenskar från andra landskap flygvägen
över hemprovinsen. Sällskapet efterlyste skämtsamt den
berömda östgötaslätten. Från ovan tedde den sig som en obetydlig
ljusning i den stora skog, som sträcker sig från norra Skåne till
kalfjällen i Lappland.
Jag har en gång fått ett liknande intryck från en mindre
upphöjd utsiktspunkt. Strax söder om den sjö, där sockenmännen
i Trehörna byggde sin kyrka utan lov av byggnadsstyrelse,
domkapitel och all annan överhet, efter eget och prosten Siegbahns
huvud, stiger landet till en ansenlig höjd. En övergiven landsväg
med den urgamla ridstigen ännu skönjbar som en djupt
nedskuren fåra vid vänstra vägkanten leder upp till en ljuvlig
slåtteräng med lindar och askar och jämna gräsmattor mellan
hasselbuskage och hallonsnår. Det är ett minne från den paradisets
tid då vårt land låg under ljumma vindar och hade söderns
somrar, då lyckliga stenåldersmänniskor plockade valnötter och
jagade hjortar i sin stora park och spottade druvkärnor på golvet
i sina hyddor. När man nått höjden däruppe, faller skogsridån
och en väldig utsikt blir synlig mot norr och nordväst. Över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
