Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Axel L. Romdahl: Det monumentala Östergötland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel L. Romdahl
höga murar röjer den monumentala byggnads vilja munkarna
fört med från sitt hemland. Man vandrar gärna mellan mäktiga
fält med vete som bågnar under axens tyngd upp mot kullen
med kapellruinen. Minnena tala om öden vilkas storhet och
tragik det blott är oss givet att ana, Vättern lyser som en blank
sköld i eftermiddagssolen. Borta i dungen av höga askar
skymtar den grå gaveln av klosterkyrkan.
Alvastra klosters byggnader tedde sig när de först stodo
fullbordade som om de blivit beställda och i färdigt skick levererade
från cisterciensernas moderkloster i Clairvaux. Trots vad Gustav
Vasa brutit ned och allt som sedan fallit och förts bort kunna
vi ännu skönja att kyrkan haft ett långt tunnvalv över sitt
mittskepp, att sidoskeppen med sina tvärställda tunnvalv stöttat
detta och att koret med sin raka östvägg haft ett par kapell på
varje sida — allt är rätt och slätt, men fast och värdigt, som det
var sed och skick inom denna orden.
Utgrävningar ha klarlagt planen för klosterbyggnaderna, och
vi kunna vinna en god bild av huru Alvastramunkarna haft
det. Den som besökt något kloster där livet ännu leves efter
Sankt Bernhards regel föreställer sig lätt nog de vördiga
klosterherrarna vandrande i korsgången eller vägledande lekbröderna
i deras sysslor. Och den minnesgode tänker sig gärna klostrets
gäst, Birgitta, i samtal med sina vänner och biktfäder.
Där nu trädkronorna skugga vittrade bågar och murar låg en
gång en av de märkligaste bildningshärdar vårt land har ägt.
Alvastra hade inom landskapet ett dotterkloster, nunnornas
Vreta. Då dess kyrka efter reformationen användes av en
sockenmenighet undgick den att som Alvastra läggas öde och brytas
ned av dem som hade bruk för stenen vid nya byggen. Vreta
klosterkyrka, pietetsfullt återställd av Sigurd Curman, är ett
av Östergötlands mest fängslande byggnadsminnen. Själva dess
läge på krönet av strandsluttningen mot Roxen är i hög grad
verkningsfullt, vare sig man färdas från Linköpingshållet eller
står uppe på kyrkogården och blickar ut mellan de åldriga
träden mot sjön och slätten. Återigen, som vid Alvastra, har
man detta intryck att befinna sig på en av uråldriga
odlingstraditioner helgad mark.
Den som i levande hågkomst bevarar sina barndomsintryck av
Vreta klosterkyrka vill helst se henne i deras ljus. Familjen hade
åkt ut från Linköping en söndagseftermiddag i september. Skym-
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
