Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Axel L. Romdahl: Det monumentala Östergötland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det monumentala Östergötland
der där Linköpings lärda skola och gymnasium residerat från
medeltiden och till 1900-talets första decennier. Här ha
Atterbom och Hedborn och deras kamrater, de blivande
fosforisterna, vandrat omkring i sina djäknekappor och diskuterat den
nyaste tyska poesien. Ett av de gamla skolhusen, med doriska
kolonnportaler från Karl Johans tid, hyser nu domkapitlet
och det berömda stiftsbiblioteket, en av den svenska
odlingshistoriens mest givande brunnar. Här är tyst och förnämt.
Rosor blomma i solgasset mellan välhållna gräsmattor och
kalk-stenslagda gångbanor. Därinne blicka ärevördiga porträtt av
kungar, biskopar och lärda östgötar ned från väggarna på
forskare som rannsaka de tunga handskriftsbanden.
Linköping var landskapets andliga medelpunkt.
Huvudorterna för dess handel voro i de gamla tiderna Söderköping
och Skänninge, två halvt om halvt tyska köpstäder, i vilka
östgötaböndernas smör och hudar byttes mot salt och kläde.
De ha för länge sedan sjunkit in i småstadsidyllens ro, men än i
dag vittna stadskyrkornas tegelgavlar om de båda städernas
forna storhet och om deras förbindelser med de tyska
Östersjöstäderna. Skänninge ligger vid den stora färdvägen från
Linköping väster ut genom landskapet, och en genomresande rastar
gärna vid dess torg, där rådhuset står på vakt framför kyrkan,
alldeles som i Lubeck och fordom i Stockholm. Söderköpings
läge vid Ramunderbergets fot ger staden en viss likhet med
vänliga mellantyska småstäder. De båda åarna Storån och Lillan,
som genom sin absoluta storleksordning ge bevis för att allting
är relativt, bidraga till den fridfulla sagboksstämningen. En
vackrare stadsbild än utsikten mot kyrkan och dess slanka
1500-talsklockstapel har man svårt att finna i vårt land. Kyrkan
hör väl inte till våra stora monument, men det bor ro och
stämning under dess valv, och den är fylld av gravstenar med
platttyska och gammalsvenska inskrifter och av gamla inventarier.
Men det intryck man vinner av en gammal byggnad beror ej
endast på dennas konstnärliga och historiska värde utan också
på den sinnesförfattning med vilken man mottager det. Och det
är icke ofta man är så vänligt beredvillig att ta emot en stunds
tempelfrid som när man står vid porten till Söderköpings
stadskyrka. Här har vägen liksom tagit slut, tiden står stilla, och
man kan ge sig till tåls och glädjas att ha flytt från jäkt och ävlan.
Man undrar egentligen över att Söderköping varit en betydande
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
