Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andreas Lindblom: Birgitta och Östergötland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Andreas Lindblom
förutfattad mening till dokumenten, finner man nämligen snart,
att det västmanländska Aspnäs på 1300-talet är ett arvegods
inom en släkt som bär en Sparre i sitt vapen, medan det just är
på sätesgården i Malexander som under 1300-talet den kända
Aspenäsätten har sitt stamhåll, nära befryndad som den är
med Folkungarna och det östgötska högfrälset.
Såväl Knut Jonsson som hans son och sonson, vilka alla
förde en lejonörn som sköldemärke, voro östgöta lagmän.
Knuts maka, Birgittas moster, var av folkungasläkt och dotter
till östgötalagmannen Bengt och Sigrid kallad den fagra, kring
vilkas öden alltsedan 1400-talets slut romantiken slingrat sina
klängrosor. I Frans Hedbergs och August Södermans Bröllopet
på Ulvåsa finna sägnerna slutligen sin populäraste gestaltning.
Ulvåsa! Vilken förunderlig, frostig medeltidsklang har icke
detta ord, liksom överhuvud taget de historiska ortnamnen på
östgötaslätten — tänk till exempel på den stolta treklangen i
pastoratsnamnet Skänninge, Allhelgona och Bjälbo! Även om
lagman Bengts bröllop aldrig stått på Ulvåsa eller om Birger
Jarl ej varit hans bror eller fru Sigrid varit av låg börd —
vilket allt är skäligen apokryfiskt — så är Birgittaminnet stort
nog att skänka Ulvåsa rang av vallfartsort.
Våra dagars Ulvåsa ligger liksom medeltidens vid Boren,
men uppe på ett krön, en dominerande monumentalbyggnad
mot vars mittaxel en fyra kilometer lång snörrät väg, säkerligen
en gång tänkt som allé, går fram över slätten.
Efter flera tidigare förändringar har manbyggnaden 1818
erhållit sin nuvarande prägel av stram och nykter empire.
Den talar tidens språk. Hade inte Tegnér vid jubelfesten året
förut höjt sin åkallan »Fyll med klarhet hvarje mensklig hjerna»
och skulle han ej vid magisterpromotionen två år senare
obevekligt fastslå »Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta»!
Men människorna äro nu en gång sådana att de också behöva
skymning och dunkel. Det är därför inte Karl Johanstidens
intellektualism och linjalestetik som lockar nutidens pilgrimer
till Ulvåsa. De komma i stället för att ödmjukt vandra den tre
kilometer långa slingrande stigen som leder från empireslottet
till medeltidsruinen. Är det inte som en vandring baklänges
genom seklerna? Från 1800-talets tuktade trädgård och ansade
park går vägen genom lövskog, snår och sump och
nyplanterade, ledsamma granbestånd bort till en löväng på
64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
