Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berit Spong: På järn- och koppargrund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Berit Sp ön g
endast ålderns förnämitet men sin egen tids saklighet, som satte
fönstren, där det bäst passade innerväggarna och ibland byggde
en trätrappa direkt upp till vindsdörren på gaveln för att få en
säkrare förstusämja. Det är ju till största delen på förstusämjan,
som trevnaden beror i ett trångbott arbetarhus.
Trångboddheten här i Åtvidaberg tycks fordom ha överträffat
allt annat jag hört talas om i den vägen. Det berättas mig, att i
husen vid Stenhusgatan ha ända till fyra familjer måst dela
samma rum, golvet var uppdelat genom kritstreck i fyra lika
delar, så att varje familj fick en egen fyrkant med två väggar i
hörn, den kallades för »Anderssons hörn», »Petterssons hörn» och
så vidare, och det försäkras mig, att dessa hörnfamiljer
tillsammans kunde utgöra tjugo personer. Nu bor det två familjer
i varje sådant hus, där lägenheterna utgöras av ett rum och kök,
och vindens båda gavelrum ha blivit en tillflyktsort för
pensionerade gamlingar. Här på Röda Gatan voro förhållandena
naturligtvis föga bättre. Men när jag nu tittar in i en liten stuga med
rudbeckia och riddarsporre i blom i täppan och något särskilt
prydligt i gardinernas drapering, hittar jag bara en sömmerska
och hennes gamla mor. »Ateljén» är tydligen inrymd i köket,
som är av den stora, gammaldags typen med väldig spisel och
bågnande golv fast där nu också finns en vattenledning och
en zinkbeklädd diskbänk vid fönstret. I »kammaren» ser jag en
järnsäng med röda satänggavlar, fabriksgjorda ekmöbler,
trasmattor, som löpa i täta rader och en guldgul kakelugn, som har
ersatt den gamla rörugnen. Det verkar ombonat och varmt. Ja,
golvkalit är det åtminstone inte, bedyrar man, och jag känner,
att jag frågar på ett huvudstycke för en sömmerska, som måste
sitta stilla så mycket. Stenfot har stugan också, fast den inte
syns utifrån, ty vägen har blivit allt högre med åren. Höga vägar
betyda hög ålder, anmärker jag, och vi ena oss om att huset är
mycket gammalt och på visst sätt ett fint hus också. — Nordiska
Museets folk har varit där och tittat på det för inte så länge sedan.
Gatans mynning mot torget flankeras av ett par tvåvåningshus.
Det är den forna gästgivargården med dess vittberömda krog och
mitt emot länsmansgården, —konsekvenserna av bägges förenade
verksamhet omhändertogos i den strax bakom belägna finkan.
I gästgivargården inrymmes fortfarande en diverseaffär, som
mycket länge var den enda handelsboden mellan Västervik och
Linköping. Gjutjärnslyktorna över stora dörren belysa ännu en
86
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
