Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berit Spong: På järn- och koppargrund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Berit Spong
stockar på ett par meters diameter. Portalkranen lyfter en hel
vagnslast av dem in i sågen, som är landets största blocksåg.
Jag står en stund vid den fräsande bandsågen och ser en stock
på ett hjuldon föras fram mot sågklingan. Mannen på vagnen
kallas hjälpsågare och den som sköter sågklingan försågare;
det är ansvarsfulla befattningar, ty på deras säkra blick och hand
beror det hur mycket man skall få ut av materialet. Från sågen
skall virket sedan till den röda länga, som inrymmer
torkkamrarna, för att senare i acklimatiseringsrummen få den
kvarvarande fuktigheten jämnt fördelad. Där vilar det väl i tystnad
och repar sig efter alla våldsamma procedurer. Men här i
maskinhallens öronbedövande larm passerar jag — nästan lika
oförstående och stum som eket — en lång rad av okända maskiner,
och mina ciceroner ropa nya namn i mina öron: kapsågar,
klyvsågar, riktar, caterpillarriktar, planhyvlar, femkuttriga
hyvlar. Jag hör facktermer som »fabrikens bottenbelastning» och
uppfattar också, att den utgöres av karosserier och kylskåp, medan
jag i minnet upprepar, att huvudtillverkningen ju är Åtvidabergs
bekanta kontorsmöbler. Men hur det går till vid ordergivning
eller något mera utförligt resonemang i dessa dånande och
väsande lokaler har jag svårt att förstå. Arbetarna lära ha lagt sig
till med ett särskilt högt tonläge, ett slags diskantröst, som blir
mera genomträngande, ju tunnare den är, och för övrigt kan
man väl utläsa mycket från läpparnas blotta rörelser. En
annan sak tycks också ha blivit en föga besvärande vana: att
uthärda det fina sågspånsstoft, som trots modärna
utsugningsanordningar sticker i min hals redan efter fem minuter.
Ett led i strävandena att ekonomisera försågningen är
parkettavdelningen. Av alla korta, prima bitar av ekstocken tillverkas
nämligen parkett. Fabrikens parkettaggregat är Europas
modärnaste, och noggrannheten vid tillverkningen är utomordentlig —
det finns arbetare, som år efter år endast stå och vända på
ekämnen för att se vilken sida, som är lämpligast att behandla.
I detta sammanhang kan nämnas att träarbetet till Gustav
Vasastatyn i Nordiska museets hall är utförd av Åtvidabergs industrier ;
materialet i hela den väldiga stoden är ingenting annat än
tusentals med yttersta omsorg valda och sammanfogade små ekbitar. I
limningsverkstaden luktar det som i en gammaldags
bagarstuga, men även där iakttages en vetenskaplig precision; för att
limningen skall lyckas fordras det, att träet håller en exakt
92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
