Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ew. Sterner: Med Motala ström genom Östergötland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med Motala ström
Bakom ligger alltså kraftstationen. Den utvidgades 1930 och
skall kanske tillbyggas än ytterligare. Nu lämna dess tre
generatorer sammanlagt 14 000 kilowatt eller ungefär 19 000 hästkrafter.
Vattenregleringen sker så att tillgänglig mängd utnyttjas under
dagen, de timmar då fabrikerna ligga i selen. Nattetid är stationen
obelastad, men ett par maskiner hållas dock i gång. De äro
inkopplade i nätet och kunna, om det gäller, ögonblickligen
pressas på kraft.
Märkligare är ett projekt som lades fram vid stationens start.
Man tänkte sig att något av turbinaggregaten borde kunna göra
tjänst för såväl energialstring som pumpning. Vatten skulle under
natten pumpas upp ur Boren till Vättern. Maskinen finge ungefär
lika god verkningsgrad som pump. Den skulle alltså ladda
Vättern med vatten som gjort sin nytta en gång och runnit ner till
Boren. Ett perpetuum mobile? Ack nej! Kraften till pumpen
skulle komma från norr, från Norrlands enorma reserver. Och
det är inte omöjligt att drömmarna från 1920-talet bli verklighet
nu, när de stora stamlinjerna föra kraft från fallen i norr ner
till Mellansverige.
Som vi sett äro de forna forsarna omedelbart nedanför Vättern
borta, och all vattenkraften samlas i en enda station ovan Boren.
Längre ner, mellan Boren och Roxen, skola vi upptäcka tre
stycken stationer, en stor och två små. Alla fyra samverka och ha fått
ett gemensamt namn, Motala kraftverk. Huvudparten av kraften
från de fyra matas in i Centralblocket, statens stora nät av
koppartrådar, spänt över större delen av Mellansverige likt ett brett bälte.
Många vägar löpa samman vid Motala. Från dem alla ser man ett
par sällsamma silhuetter teckna sig mot skyn, de 120 meter höga
masterna till vårt lands största rundradioanläggning. Dess
osynliga vägar gå uppe i etern åt alla håll. Vi ta en bil uppför
backen där Motala breder ut sig och konstatera i förbifarten
att popplar och åter popplar överskygga de låga husen. Snart
äro vi inne i ett riktigt högland, och i en glänta, omgärdad av
barrskog, hitta vi inte bara de två masterna utan också under
stålskeletten en liten cementbyggnad. Den utgör en av Europas
allra starkaste radiostationer.
Det elektriska maskineriet sjunger och brusar; programmen
avlösa varandra, och vid en kontrollapparat sitta ivriga lyssnare
för att höra om den svenska riksradions stämma stores av när-
7. STF 38.
121
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
