Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ew. Sterner: Med Motala ström genom Östergötland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ew. Sterner
år (fram till 1870) ledde Verkstadens öden. Ett stenblock på en
liten kulle i skymundan minner om honom och hans verk. Här
är tyst och stilla, men strax intill sjuder det av liv.
En rond genom Verkstaden ger ett förbryllande intryck på
grund av de många olika avdelningarna, mängden av maskiner
och stora arbetsstycken. Verkstaden genomgår just en
nydaning. Gamla, berömda tillverkningar skola visserligen leva
kvar, men nya tagas upp.
Begreppen klarna i takt med ronden. Vi urskilja snart två
huvudavdelningar: ett järnverk och flera maskinavdelningar.
Det förra, med martinugnar, stålgjuteri och valsverk, pressar
och smedjor, lämnar material åt de senare. Vi träffa alltså här
en kombination av järnverk och mekanisk verkstad, en enhet som
ger frihet, ett visst oberoende av främmande leverantörer.
Vi komma först in i ett komplex av hallar med plåtslageri,
broverkstad och ångpanneverkstäder. Nästa grupp bildas av de
egentliga maskinverkstäderna med svarvavdelning och grova
arbetsmaskiner, vidare ett komplex av maskin- och
monteringshallar. Detta inrymmer bl. a. smärre arbetsmaskiner och en
verktygsavdelning. I den största av hallarna monteras loken,
och hit höra ett par annex, ram- och hjulverkstäderna.
Ännu större är hallen med martinverk och stålgjuteri etc,
den är mer än 200 meter lång, och var länge den längsta hallen
i vårt land. Här trollas det på allvar: mansstora, vitglödande
stålblock pressas samman och formas som vore de smör.
Kanske återfinna vi något av dessa vidunder i någon
maskinavdelning som en väldig vevaxel till en oceanångare.
Själva Skeppsbyggeriet har däremot nedlagts — sedan
Verkstaden förra seklet gjort historia. Första båten, en hjulångare av
trä på 60 hästkrafter — mot de nya pansarbåtarnas
turbin-maskineri på 22 000 — byggdes redan 1831. Första järnfartyget
såg dagen 1842 och första propellerångaren, beställd av ryske
kejsaren, 1844. Nu håller sig Verkstaden helst på fast mark.
Första loket monterades 1861, och efter några år började
ånghästarna rusa ut i en ändlös rad. De ha sin avdelning i
Verkstaden, och här stöta vi också på elektrolok. Sedan hitta vi bussar
av vanliga slaget och även de rälsbussar som höra framtiden till.
Och så de broar som hjälpa dem fram över vattnen — och så de
höga master som hjälpa fram ljudet till vår radioapparat.
Mer än 1 000 man arbeta här.
124
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
