Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ew. Sterner: Med Motala ström genom Östergötland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med Motala ström
Båda lyda under Motala kraftverk, rättare Kungl,
vattenfallsstyrelsen. För att effekten av regleringen vid Motala sk\ille
kunna utnyttjas längre ner än till Boren förvärvade staten
vattenrätten i hela strömsträckan ner till Roxen. Och så yppade
sig möjligheten att bygga ett stort, ultramodärnt kraftverk vid
Malfors. Efter många mödor stod det fullt färdigt 1936.
I första hand gällde det att sammanföra en lång fallräcka,
precis som vid Motala, att »förena» forsarna vid Råby och Ljung,
Jakobslund och Malfors till ett enda stup. Dammen, som tar
spjärn mot vattenmassorna, en väldig jordvall, har dock inte
lagts omedelbart ovan stationen utan längre upp, vid Ljung. Här
har strömmen dämts upp som vid Motala. Nedanför dammen
ligger den forna fåran — fast torr och tom. Allt vatten ledes ner
till Malfors i en 2 kilometer lång kanal. Ett våldsamt ingrepp i
naturen.
Det är emellertid säreget att se hur föga tekniken satt sin
stämpel på landskapet. De gamla kraftstationerna ha försvunnit; som
minne av gångna tider står ett hjul kvar vid Malfors och spökar.
Själva naturen är knappast förändrad. Lövängarna i
strömsänkan, något av det vackraste Östergötland har att bjuda på, ligga
lika lockande som förr.
Makligt ha vi plaskat oss fram över Norrbysjön och kommit in
i den nya dammsjön. Dess yta breder ut sig framför Ljungs
ståtliga säteri och skapar en förnämlig förgrund. Mot slutet av
dammsjön, som tillsammans med Norrbysjön bildar ett präktigt
magasin för Malfors, börjar det bli fart på vattnet. Här dra vi
upp vår eka, långt upp på den steniga stranden. Den har gjort
sin sista tjänst och må nu murkna, gå mot förgängelsen.
Sjön övergår i en kraftkanal, som delvis är nersprängd i
berget men mestadels har grävts ut med hjälp av modärna
grävmaskiner, underliga djur med fantastisk förmåga att bana
väg. Vattnet rinner vidare, in i en väldig betongränna, som
vilar på pelare över den starkt sluttande marken. Rännan
slutar i ett tornliknande tubintag. Här möta två tuber, och
vattnet vräkes ner i kraftstationens två turbiner. Vad vi följt är
någonting nytt och påminner knappast om vad vi sett vid andra
kraftverk. Malforsstationen är unik.
Vi gå tillbaka uppför sluttningen, till »övre» intaget, där
kanalen blivit betongränna. Man står här fundersam och ser bort
mot Norrbysjön. Den har fått finna sig i att bli bassäng, liksom
127
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
