Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Fries: Hav och land. Några östgötabilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl Fries:
HAV OCH LAND
NÅGRA ÖSTGÖTABILDER
Xlistorien börjar med fria horisonten i öster, havets horisont,
sidenblå under majhimlen. Farleden är oprickad, obekant för
rorsmannen liksom för mig. Det är Turmulefjärden,
havsbandet öster om Gräsmarö, norr om Harstena. Båten går för halv
maskin, vi få köra försiktigt här. Jag står i foren och söker
med blicken genomtränga det grönblå vattnet. Men ytan häver
sig sakta, skimrar och speglar, det är inte lätt att varsko för
grund framför stäven. Ingenting händer. Samma grönblå färg
i djupet. Spänningen lättar. Uppmärksamheten vill slappna.
Men så — med ens är färgen förändrad, det ljusnar, gulnar
i vattnet framför oss, jag ser berget liksom ränna upp mot
båten, ger tecken åt mannen bakom mig. Stopp och back!
Båten går ännu framåt, vi ha grundet rätt under oss. Nu
gäller det.
Vi gledo över, utan grundkänning. Det mörknar och djupnar
igen. Men bakom oss under den välvande ytan, mitt ute i öppna
fjärden finns en bergklack som stiger genom vattenskikten, ett
undervattensgrund, en ännu ofödd ö. Här finns många sådana,
hundrade och tusen, hela arkipelager i vardande, somliga
inprickade på sjökortet, andra inte. Landet stiger och stiger sedan
tiotusen år, i nutiden bara ett par, tre millimeter om året, men
på ett århundrade blir det lika många decimeter, på ett
årtusende lika många meter.
Grunden bli till klabbar och hällor i vattenbrynet, där
salarna gå upp för att vila, hällorna till skär och öar. Mellan de
blankslipade välvningarna på ett sådant skär öppna sig små
grunda vikar, där tången pöser i strandkanten, samlas och
multnar till jord. Det är början till kärren och ängarna, som
breda sig släta och fruktbara mellan de grå bergen.
För våra ögon är det stora skeendet omärkligt såsom
fortgående förändring, men runt omkring oss ha vi dess olika sta-
173
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
