Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Assar Jansson: Östgötaslätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Assar Jansson
sammare och anspråkslösare än vete och sockerbetor.
Östgötaslätten har tillräckligt fin jordmån och gynnsamt klimat för att
släppa fram de fordringsfullare ädlare sorterna.
En kväll kom vi cyklande utefter Omberg. Det var litet rått i
luften och små svaga dimslöjor skymtade nere på Dagsmosse.
Vi hade stirrat ut över Vättern i dallrande soldis, vi hade sett
Alvastra och Tåkern, upplevt ett par av Sveriges stora
paradnummer i naturskönhet. Trötta och mätta på intryck trampade
vi långsamt hemåt. Vi tillade av gammal vana på åkrarna efter
vägen, och det var med något av hemlig tillfredsställelse som vi
konstaterade att grödan just på den fläcken inte var så där
förintande storartad. Vi passerade ett par kornskift, ovanligt små
för att vara härnere, och plötsligt slår det oss, att det ser ut som
Sexradigt korn. Vi måste stanna och se efter. Det är Sexradigt
korn, som odlas på sluttningarna av Dagsmosse år 1937. Och
därnere, där dimmorna nu börja rulla upp, såddes Sexradigt
korn för fyratusen år sedan. Det ger östgötaslättens jordbruk, som
vi blivit så imponerade av, ett historiskt perspektiv av väldiga mått.
När vi nå längre fram och slätten rullar emot oss i väldiga
vågor och kornskiften lysa fram mot oss, stå vi mitt uppe i
nutiden. Det är modärna förädlade kornsorter på fält av sådana
mått som stenåldersmannen ute i Dagsmosses Pålbyggnader
inte i sin vildaste fantasi kunde föreställa sig. Här ha bönderna
plöjt, sått och skördat år efter år genom mansåldrar, sekler och
årtusenden.
Erövrare ha gått fram över slätten, välden ha störtats och
välden ha byggts upp, tekniska framsteg och underfulla
uppfinningar ha exploaterats och glömts för nyare och
märkvärdigare. Men under allt detta är jordbruket i grund och botten sig
likt. På våren har bonden samma bekymmer som för några
tusen år sedan att få säden i jorden. Hela sommaren går han
— nu som då — och spejar upp mot himmelen för att söka
ana sig till väder och vind, på vilka hela hans existens beror.
Del är samma spänning för den modärne föreningsbonden,
innan han har all grodd under tak, som för stenåldersmannen,
när han skulle bärga skörden på sina små kornåkrar.
Del är först, när man står på öslgötaslätlen, som man riktigt
begriper, hur snillrikt Selma Lagerlöf framställt Östergötland i
208
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
