Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torsten Fogelqvist: Östergötlands sju städer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Torsten Fogelqvist
se stora, tunga kvarnstenar på gamla mjölnargårdar. Under
medeltidens fromma århundraden hände det ofta, att frikostiga och
fromma män och kvinnor skänkte kvarnar och kvarnströmmar
åt klostren i Alvastra, Skänninge och Vreta. I en senare tid slogo
sig garvaren och färgaren ned vid samma stränder som mjölnaren.
Och läder och kläder fingo sitt dop i samma vatten, som drivit
mjölnarens verk.
Mjölby var också fordomtima som nutilldags ett vägkors på
slätten mellan de stora vattnen i väster och öster och de stora
skogarna i söder och norr. Där mötas vägarna från Holaveden till
Tiveden och Tylö skog och vägarna från Östersjön till Vättern. Kring
detta betydelsefulla vägkors stod i nya tidens begynnelse en
allvarsam strid mellan Vasen och Dacken, som gav upprorsmannen ett
farligt trumfess på hand, och däromkring svärmade ett tjugutal
år senare Daniel Rantzaus danska knektar som humlor kring
ett klöverfält. Av fornlämningar är staden omvärvd i vid cirkel.
På halvannan kilometers avstånd ligger det stora gravfältet
Kungshögarna, som klättrat upp på grusåsen mellan Mjölby och
Skänninge, och vid randen av samma grusås har bonden Gulle
och hans fem söner fått sin runhuggna minnesvård i Högbystenen.
När man från stambanan och ännu mer på närhåll tar
Mjölby kvarnaktiebolags imposanta valskvarn i okular
besiktning, får man en fast förnimmelse av, hur den fornåldriga
kvarnbyn bevarat sin materiella kulturtradition. Dess
alumi-niumfärgade sädescisterner äro en modärn tids kolonner. Dessa
kolonnliknande kvarncisterner utgöra stadens synbild och
symbol. Och i det beståndande gemensamhetsintresse, som heter
vårt dagliga bröd, har »forntid sig med framtid enat.» Mjölby
håller sig till den närande och fruktbara jorden och siktar ej
mot den romantiskt blåa skyn. Själva kyrkan med sitt korta
och breda huvud liknar mindre en himlabrud än en
korpulent bondebrud, som satt sig att vänta utanför kvarnen. Skulle
en futuristisk eller expressionistisk konstnär ha målat Mjölby bild,
skulle det förmodligen ha blivit ett enda virrvarr av
järnvägsskenor och ett enda trassel av kraftledningstrådar. Det är ju som
järnvägsknut Mjölby nått sin position. Men man måste onekligen
beklaga alla dem, som aldrig hunnit längre än till bangården.
Ty det prosaiska samhället har också sina hemliga idyller. De äro
Svartåns verk, som inom stadens hank och stör bildar inte
mindre än tolv vattenfall, och i spakvattnet ovanför dessa sticka små
212
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
