Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torsten Fogelqvist: Östergötlands sju städer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Torsten Fogelqvist
holmar och skogsbuketter upp, som i förening med den lövgröna
stranden göra ett vegetativt och idylliskt inslag i den
industriella totalvyn.
Vad östgötastädernas namnkunnighet beträffar, ägde i den
enquéte jag nyss omtalade en kapplöpning rum mellan Vadstena
och Linköping med Norrköping som god trea.
Namnkunnigheten sammanfaller ej alltid med den merkantila utvecklingen.
Ännu så länge överglänser tydligen Birgittas rykte »herrskapet
Ullströms». Även Söderköping erhöll naturligt nog i denna
frejdtävlan några kulturhistoriskt frambesvurna stänkröster. Men den
enda röst, som brände sig in i minnet, var en oförfärad ynglings,
som på frågan efter Östergötlands namnkunnigaste stad raskt och
spjuveraktigt svarade: »Motala förstås.» I detta förstås talade
onekligen dagens röst, ekot av hallåmännens trollformel:
»Stockholm—Motala.» Kanske var det också utvecklingens stämma,
rösten från de nyvaknade luftandarnas livliga framtidsvärld med
radiomaster och klingande etervågor. Anton Ridderstad citerar i
sin beskrivning över Östergötland ett uttalande av en resande,
som år 1826 besökte den dåvarande köpingen. Även däri öppnar
sig en djärv framtidsutsikt. »Något Rom», skriver han, »finnes väl
här ännu icke, men dess kullar äro likväl redan utstakade och
visa den öppna halvcirkel och det ovanligt behagliga samt för
handel och sjöfart tjänliga läge, den nya staden får.» Halvcirkeln
var Baltzar von Platens vackert tänkta, amfiteatraliska stadsplan
på norra sluttningen av Vätterviken. Man kan inte direkt påstå, att
bebyggelsen av denna stadsplan fått någonting av antik storhet.
Den verkar både i storm och stilla solsken svensk
småborgerlighet. Till Rom är det ännu efter hundra år av kanaltrafik och
verkstadsflit ganska långt för en stad, som vid senaste årsskiftet
räknade 6 (519 själar. Men läget är onekligen behagligt, och Motala
går som stad inte i aftonrodnadens tecken. Den mörkgröna och
svala bokskymningen kring Platens mausoleum är ingen
kvällsskymning. Och den något skrotiga anblicken av den berömda
verkstaden, som sänt ut så många ånglok och ångfartyg, turbiner och
traktorer i världen, inger inga förnimmelser av nerskrotning.
Kanalbyggaren på Stora torget är av brons och som sådan nog så
bra. I verkligheten var han av järn. Och frukten av hans
järnvilja, förenad med en blomstrande och på samma gång saklig
fantasi, kommer att bestå. Han gjorde av Motala en levande stad
214
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
