Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torsten Fogelqvist: Östergötlands sju städer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Torsten Fogelqvist
fiskläget vid Vättern. Det hade ett häradsting, som på grund
av sitt centrala läge vuxit ut till landskaps- och vädjemålsting.
Och det hade sin domkyrka, för vilken själve påven tiggt pengar
och förböner. Det skulle vara orätt att, som någon gjort, påstå,
att Linköpings historia är Linköpings domkyrkas historia.
Linköpings historia, förtonande i mörkret bortom urkunder och brev,
börjar med Lionga köping, dess ting och offerplats. Lagsagan
på Lionga ting i vägmötet mellan Åkerbo, Bankekinds och
Hanekinds härader och med Valkebo och Gullberg på nära
gränshåll, är äldre än den kanoniska rätten, liksom kult- och
åkerguden Nerthus-Njord, till vilken man offrade vid
Närdhavi-Mjärdevi, är äldre än Vite Krist. Men ändå koncentrerar sig på
visst sätt Linköpings kulturkrönika kring den underbart
stämningsrika och stämningsrena katedralen, som krävt sekler och stilar
för sin uppbyggnad och nära nog lika många sekler och stilar
för sin restauration. Och i Östergötlands landskapsbild utgör
denna katedral det synligaste, av mänskohänder gjorda inslaget
med sin gamla förnäma långrygg och sitt högt strävande
modärna uppkomlingstorn, rätteligen kalfatrat som stilprodukt,
men oomstritt som synmärke och utsiktspunkt. Från luften är
det synligt ända nere i Tjust. I glasklar sikt kan man skönja
det från Ombergs hjässa och Sintsberg i tiomilaskogen norr om
Motala och Medevi. Men ståtligast och i fullaste samhörighet
med staden ter sig katedralen mellan trädstammarna och över
vågglittret vid Roxens norra strand på vägen från Finspånga
bergslag över det lövinbäddade Stjärnorp till slätten i Gullberg.
I sitt högkvarter har Linköpings domkyrka under tidernas
lopp samlat omkring sig biskopsgård och kloster, lärdomsskola
och bibliotek, slott och stadshus, några av sent, andra av gammalt
datum, men alla bildande en högre societet. Inom denna
socie-tet ha funktionerna växlat och vandrat. Det stilfulla,
välrestaure-rade Vasaslottet med sin vackra kungspark var tidigare
biskopsgård och är nu residens. Det nya stadshuset var tidigare
gymnasium och katedralskola. Det nuvarande stiftsbiblioteket med
sin ståtliga handskriftssamling, till storlek den fjärde i riket,
leder sina anor från domkyrkans medeltida bokkammare och,
där det nu ligger i sin stilla trädgård med gångar och gräsmattor
öppna mot solens ljus, har det blivit en humanismens lugna
högborg i en orolig tid. Det väntar nu på en värdig granne —
Östergötlands museum. Denna centralplatå, mot vilken gator, gränder
228
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
