Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torsten Fogelqvist: Östergötlands sju städer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Torsten Fogelqvist
husen, de nya skolorna, kasärnerna, sjukhusen. Och där finns
ännu utrymme. I gamla städer med industriell expansionskraft
finner man ofta en borg och en kärna av gammal kultur. Man
tänker på det centrala och periferiska Nurnberg, kärnstaden
och ytterstaden i Gent, borg- och tempelkullen i Bamberg med
livet och industrien brusande nedanför. Samma förutsättningar
för borgfred och jämvikt mellan gammalt och nytt finnas i
Linköping. Man låter lärdomens, fromhetens, humanismens och de
historiska minnenas högkulle leva sitt lugna, oinkräktade liv
och den nya tiden med sina initiativ och projekt breda sig som
en radieutstrålning nedåt och utåt. Det är en naturlig
intressefördelning.
Lärdomsstaden Linköping har ofta sett på köpstaden
Norrköping med samma nedlåtenhet, som de lyckliga dagarnas
student visade brackan. Alldeles fel hade nog inte den spydige
Norrköpingslektorn, som yttrade om Linköpingslektorerna: »De
betrakta oss som kollegor, men inte som kolleger».
Nedlåtenheten stammar från medeltiden, då Söderköping skördade guld
och Linköping lagrar, men Norrköping endast sitt blygsamma
dagliga bröd. Kring Knäppingsborgen vid Motala ström hördes
visserligen ljudet av löpande kvarnstenar och dunkande
hammarslag. Bygdevägarna från Lösings, Bråbo och Memmings
härader möttes där som strålar i en sjustrålig stjärna och strömmen
kastade sig ut i sagornas gamla vik, Bråviken. Men den livliga
vattenvägen i österled gick från Söderköping genom Storån ut
i Slätbaken. Norrköpingsborgarna hade visserligen privilegiebrev
på att åtnjuta »stadens mark och stadens rätt», det äldsta bevarade
utfärdat av Mecklenburgaren på hans Norrköpingsvisit år 1384.
Med denna rätt följde stadsbok, borgmästare och råd. Men
staden hade ingen storkyrka av katedrala mått och inga kloster.
Den var till stor del blott ett klosterprebende.
Bladet i Norrköpings historia vände sig, när Storån i
Söderköping grundades upp genom den geologiska
landhöjningsprocessen och Gustav Vasas skarpa blick fixerade in Norrköping i
sin realistiska rikshorisont. Undan för undan, allt eftersom vått
blev torrt, fick Slätbaken avstå sin skeppsmäklarroll åt
Bråviken. Saken var redan klar på 1600-talet. Dessförinnan hade
Vasaögat upptäckt Norrköping med omnejd som en lugn och
relativt munklös fläck på Östergötlands oroliga, klerikala karta.
232
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
