Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - J. W. Sandström: Den svenska sommaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. W. Sandström
Huru underbart är det icke att rikta blicken mot himlen och
iakttaga det skådespel som där utspelas, molnens olika former,
deras nybildning, förvandling och försvinnande. Här är ett område
där varje människa dagligen och stundligen kan göra oväntade
upptäckter. Sommaren är den rätta årstiden för dessa iakttagelser,
ty då ge de uppstigande luftströmmarna över den av solen
upphettade marken upphov till de mest fantasieggande former, i
stark motsats mot det enformiga grå molntäcket på vinterhimlen.
Den ljusa sommarhimlen är den bästa bakgrunden för
betraktandet av de av solen belysta molnen medan vintermörkret
försvårar eller omöjliggör dylika observationer. Det är vilsamt och
rogivande iden varma dåsiga sommardagen att
följacumulimol-nens uppkomst, utveckling och försvinnande och det är
fängslande och spännande att en kvav åskdag bevittna molnens
dramatiska formväxling under blixt, dunder, stormbyar, slagregn
och hagel.
För varje gång en cyklon passerar, och det är ganska ofta, har
man tillfälle att se en tämligen fullständig provkarta på de
molnformer, som jordatmosfären förmår frambringa. Dessa olika
moln uppstå då den varma, fuktiga, tropiska luften glider uppför
den sluttande ytan av kall polarluft. Det är de högsta delarna
av denna skiljeyta, som först anlända till observatören, och
därför blir det de högsta molnen, cirrusmoln, på 6 000 à 10 000
meters höjd som utgöra de första synliga tecknen på den
annalkande cyklonen. Därefter börjar fuktigheten att kondenseras i själva
skiljeytan och bilda vackra molnvågor. När den lätta varma luften
glider uppför den kalla tunga luftens sluttande plan, uppstå
nämligen vågor i skiljeytan, på samma sätt som vågor i en
vattenyta, då det blåser över denna. Dessa vågmoln, altocumulus,
förtätas alltmera, under kraftigt barometerfall, till låga massiva
regnmoln, nimbostratus, vilka fylla lufthavet från 500 till 2 000
meters höjd. Det börjar regna, det blir dagsregn. Regnet
efterföljes av ljum och varm luft med slöjmoln, altostratus, så tunna,
att solen lyser genom dem. Slutligen uppträda åter vågmoln och
stratocumulus samt upptornade cumulimoln, vinden svänger över
till nordväst och blir kall och byig. Isolerade, häftiga regnskurar
falla, men solen lyser redan från den klara himlen mellan de
sönderrivna molnen och framkallar den praktfulla finalen, den
kolorerade regnbågen, tecknet på att oväderscentret är över och
att vackert väder är att vänta.
278
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
