Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ernst Manker: På deras faders land. Motiv från Malå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ernst Manker
Avaås, där man hägnat sina inägor med samma gamla
skogslapska gärdselmetod. Bland stamfränderna i Arvidsjaurs socken
är den också alltjämt i bruk på sina håll.
Medan vi vilade, försjönk Sjulsson i en stilla betraktelse:
Hagen var full av renar, familjens hela renhjord, kanske
femhundra djur. De voro inte så vilda som nuförtiden utan ganska
tama. Det var inte svårt att få hem dem; de kommo nästan
självmant, när det blev hett fram på dagen och flygfäna satte åt
som värst. Här inne i skuggan under granarna fingo de fred, ty
folket gjorde rök, som svepte undan plågoandarna. Vid sidan
om gärdet rök det från lehpa; där satt folket mellan de tre
väggarna under ett lutande tak, och i en snedställd stör över elden
hängde kaffepannan — eller kanske var det köttgrytan.
Ja, det var inte illa: en hel rikedom i rengärdet, mat i grytan
och frihet under en hög himmel.
En annan dag fick jag sällskap med både Sjulsson och hans
gumma, Anna Sara, moder till åtta vuxna barn och dock
alltjämt ungdomlig som i sin bästa ålder. Denna gång styrde vi
kosan från vårt Setsele till det gamla modervistet vid Koppsele.
Och på uppvägen passade vi på att pröva ett gammalt dragställe
över en landtunga mellan ett par vatten. Här brukade man förr
— och stundom än — draga båten över, när man var ute och
fiskade och inte ville ro runt det långa näset. Nu hade vi inte
behövt ro den vägen, men vi ville som sagt pröva på de gamla tagen.
Det gick fint. I en uppsliten ränna genom riset låg en hop
käv-lingar på tvären, far och mor höggo tag i årtullarna på var sin
sida av båten och drog denna upp i rännan, så tog far tag i
stäven och mor i aktern, och båten fick skjuts över kävlingarna, så
det ven genom riset. Jag kunde inte låta bli att tänka på Linnés
berättelse om lappen, som med sin lätta sydda båt över huvudet
»sprang bort öfver berg och dalar, så djefvulen sjelf kunde icke
hinna fatt honom». Sådan fart blev det väl inte här, men det
var också en större båt.
När vi rundade en udde och sågo Koppen framför oss — denna
runda, skogklädda kulle, som på håll liknar en kaffekopp och
som gett selet dess namn —, då började mor Sjulsson föra en
gammal önskan på tal. Hon började ju liksom Lars bli till åren,
och när hon kände sig gammal och trött på att styra och ställa i
Setsele, skulle hon vilja ha en kåta där på den gröna strandval-
294
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
