Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ernst Manker: På deras faders land. Motiv från Malå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ernst Manker
en bock, två grisar, två hönor och en tupp. Korna, geten och de
runda grisarna äro bra, tycker Anna Sara. Men bocken är en
rackare, tuppen är folkilsken, och hönorna lägga inga ägg.
Om man ser den obetydliga skörden från jorden och kreaturen
mot ett hushåll på tio personer och därtill ett gästfritt hus, som
alltid har mat till övers för främmande, då förstår man, vilken
betydelse renskötseln här fortfarande har. Väl tar man in litet
pengar även på timmer (lottning och annat, och fisk till husbehov
tar man ur selet, men renhjorden — det är ändå, som Sjulsson
försäkrar, själva försörjningen. Och ändå är inte Sjulsson en av
de största renpatronerna; grannen Strömberg och flera med
honom har större hjord.
Väl bjuder renhjorden även på bekymmer. Det är inte så lätt
att få den samlad för märkning och slakt här i sommarlandet,
och nere i vinterlandet trängs den hårt mellan Maskaurs renar
i norr och Granbyns i söder. Men det hotande molnet, det kom
först, när någon utbörding framkastade den planen, att
skogslapparnas renar skulle undanröjas till förmån för fjällrcnarna . . .
Jorden är för karg för ett tillräckligt bärkraftigt jordbruk.
Sjulssons gjorde i våras ett försök att bryta ny mark. Med hjälp av
grannarna och en traktor från Malåvännäs lyckades man bryta
fyra ar. Men stenhögarna lågo kvar på nyodlingen så tätt, att
man knappt såg den rödgula skogsleran därunder. Nog var det
hundratals lass, och nog kostade den lilla åkerlappen minst 300
kronor, innan den blev färdig. Efter en sådan erfarenhet har
man lust att gå till renskogen.
Jorden är väl inte överallt i Malå så mager och stenbunden
som här. Men de bästa bitarna ha »bönder och grovt folk» —
svenskarna — för länge sedan lagt under sig. För lapparna på
deras små magra jordlotter är det då en välsignelse med en
sådan boskap som renhjorden, som söker sitt bete långt ute i
vildmarken, där inget tamt kreatur kan hålla sig vid liv, långt mindre
få ett gott hull.
Föreningen av ett litet gårdsbruk och skogsrenskötsel har visat
sig gå rätt bra, bättre än man kunde vänta sig under den
besvärliga övergångstiden. Sedan man väl klarat övergången från den
gamla intensiva renskötseln, som det heter på fackspråket, till
den nya extensiva, med renarna strövande fritt under sommaren,
och vant sig vid stugan och kreaturen på en gård, tycker man
sig helt enkelt ha funnit den rätta existensformen i detta land
308
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
