- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1938. Östergötland /
314

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ernst Manker: På deras faders land. Motiv från Malå

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ernst Manker

ut i skogen, den ena gick rakt ned till stranden, den andra svepte
i en stor båge, som en krokig, famnande arm, väl 350 meter
lång, utmed sluttningen mot tjärnen. Här skulle hjorden rinna
in mellan stranden och fångstarmarna som i en stor tratt.
Gärdet var inte på det gamla viset korsknuttimrat, utan liksom
armarna bestod det av vanligt snedgärdsel, bundet med vidjor och
järntråd. Det byggdes också så sent som 1912. När Wiklund
strövade i dessa trakter, fanns det bara två sådana gärden, ett
vid Böle och ett vid Tjäktjaure; nu finns det fem: jämte
Böle-och Setsele-gärdena ett vid Storsele, ett vid Kokträsk och ett vid
Sundtjärn. Och ett riktigt modärn! gärde, av samma
konstruktion som järnvägens snöstaket, är under byggnad vid Gargnäs.
Allt ytterligare ett bevis på hur renskötseln sedan sekelskiftet
ryckt fram i sin modärnare form.

Här vid Höstkåtetjärn gingo vi nu och lagade gärdslet.
Sjulsson lade på en ny slana här och där och stack in ett nytt
vidjeband, där den gamla järntråden rostat av. Så stängde han till
utsläppningsledet och öppnade ordentligt det stora grindledet
mellan fångstarmarna. Där en vass trädgren sköt ut från en
stam eller där en stubbe hade för skarpa kanter, tog han yxan
och kapade eller jämnade av. Han ville inte få sina renar
skadade under den vilda ringdans, som föreslod. Till sist grävde vi
en stor grop utanför gärdet, där tarminnehållet från de slaktade
djuren och annat avskräde skulle begravas.

När vi voro färdiga, kom mor Sjulsson. — Ska du inte, Lars,
göra en mjölkhylla också, så han får se, hur det gick till, när vi
mjölkade?

Lars* breda mustasch log ännu bredare. — Jojomän . . . Se,
man kunde ju inte ställa mjölkkärlet på marken inne i gärdet,
där renarna dansade så lorten sprätte, utan vi fick göra en hylla
att ställa på. Vi högg loss en granstubbe med rötterna på,
ungefär så hög som gärdslet. Den ställdes upp och ned vid gärdslet
och bands fast vid detta eller vid någon trädstam intill. På
rotkakan, som var som en bordskiva, lades mossa, och så var
mjölkhyllan färdig. Här ställdes kitteln, som mjölken hälldes i
ur mjölkerskans nahpe, den skopformiga mjölkstävan.

Sagt och gjort. Lars gjorde en mjölkhylla, Anna Sara låtsades
hälla i mjölk, och jag fotograferade. Så lekte vi en lek, som var
en rekonstruktion av ett bruk, som för alltid försvunnit.

Vid hemkomsten fick vi telefonbud från * Storsele. Där hade

314

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:08:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1938/0314.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free