Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ernst Manker: På deras faders land. Motiv från Malå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ernst Manker
markerna, är sådant tal alldeles utan grund. Det är tvärtom
underligt, att ett folk, som levat jägarens och nomadens hårda liv,
av sig självt uppfunnit en så human bedövningsmetod som
nack-sticket. Men denna är inte bara human utan även i hög grad
praktisk, och det förklarar saken.
De allra största och kraftigaste tjurarna i gärdet ville man dock
inte gärna tampas med, utan man tog i stället sikte på den punkt
vid bogen, där hjärtat är, och sköt. Skotthållet var så kort, att
man aldrig behövde skjuta fel, och kulan från ett salongsgevär
var nog för att fälla djuret. Så snart skytten var framme,
förkortade han djurets lidande med det vanliga nacksticket. Vid denna
»jakt» användes endast salongsgevär, vars obetydliga knall inte
nämnvärt skrämde upp renhjorden.
Slakten blev ju inte långvarig denna dag. Endast tretton
renkroppar lågo utanför gärdet, när grindledet öppnades och de
överlevande släpptes ut i friheten. Två man med hundar följde
flocken för att driva den så långt bort, att den inte blandades
med de renar, man hoppades få samlade en annan dag.
När vi åkte hemåt, körde en lättviktare om oss med en låda
bakpå. I lådan satt en lapphund . . . Det drog i mustascherna på
Sjulsson. Nog hade han väl sett den synen förr, och han förstod,
att hunden skulle slita tassarna av sig, om han skulle följa
motorcykeln några mil på en hård och sandig väg. Men i alla fall:
lapphunden på motorcykel, det var ändå själva hornspetsen på
den nya tiden.
Då jag nu sitter och väljer ut kamerabilder till denna lilla
skildring, saknar jag ett motiv. Varför tog jag inte någon gång
en renskötare på sin motorcykel? Lättviktaren puttrar ju snart
på varenda skogsstig i Malå. Och en flicka hos Strömbergs for
så gott som varje dag över Sjulssons gård på sin lättviktare —
med käckt overallsklädda ben, baskern över det ena örat och
den svarta kaluven fladdrande över det andra. Varför knäppte
jag henne inte? . . . Jo, man ligger ute för att ta vara på det som
är »gammalt och äkta» och glömmer, att det finns något som
kan kallas — nytt och äkta.
320
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
