Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gösta Wijkström: Tre män i kanot. Sommaräventyr i Stockholms skärgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kanoten men lärts upp i nödig grad av den erfarne Carl-Gustaf.
I det följande skall jag försöka att återge några intryck och
erfarenheter från dessa våra strövtåg i Stockholms skärgård.
Våra kanoter voro alla tre av märket »Glid», som visserligen
ej är någon extrem tävlingskanot men dock torde kunna räknas
till de snabbare kanottyperna. Längden på dessa helbordade
farkoster är 5,20 m och bredden vid sittrummet 52 cm. Man kan
paddla en svensk landmil på en timme jämnt, om det skulle
behövas, och i livligare sjö var vår kanot utmärkt. Som
långfärdskanot i insjöar och i kustbandet är den i mitt tycke
idealisk. Vi funno snart, hur bra den »rider» på vågorna och hur
man därigenom kommer fram lättare och fortare än i en smal
kanot, lämpad för lugnväder, som mera »skär ned sig» i vattnet.
Alla tre kanoterna voro gröna, vilket gjorde sig bra mot våra
röda luvor med vit »knopp», och de vägde c:a 18 kg vardera.
Minsta möjliga packning medfördes för att underlätta
paddlingen. Tunga tält- och kokgrejor kunde vi, som ovan nämnts,
ej taga med i kanoterna. Vi hade med oss en omgång kläder,
något bättre än de »paltor» vi paddlade i, litet proviant bestående
av choklad, russin, bananer, fikon, saft och karameller,
fiskegrejor, generalstabens karta, kompass, ficklampa, slidkniv,
oljerock och sydväst för dåligt väder, kapell, svamp att torka
upp spillvatten med samt framför allt den kära Leica-kameran,
som troget hängde i sin rem om halsen i alla väder. Med den
utrustningen och med ett pensionat som replipunkt kommer
man långt i skärgården, särskilt då det som här ej alls är fråga
om kanotfärder i den mera »heroiska» stilen, fyllda av strapatser.
För oss gällde det blott att så fort som möjligt komma ut till
de bästa vattnen, där vi sedan togo det hela ganska lugnt.
Vår första provtur gick genom Skurusundet till Saltsjöbaden
och tillbaka. Sedan gjorde vi ett par färder inåt Mälarens vackra
men mera »tama» vatten, ena gången förbi Ekerö och runt
Kaggeholm, den andra förbi Riddersvik, runt Svartsjölandet
och hem genom Långtarmen. På den första Mälarturen hade
vi det knogigt med att bära kanoterna över det igenvuxna
Norrsundet innanför Kaggeholm, varom vår generalstabskarta gav
dåligt besked. Den andra gången övernattade vi i en holländsk
grosshandlares badhus och levde hela dygnet blott på vår
torrskaffning. Vi fingo ju morgonkaffe av grosshandlaren, men vi
måste för skams skull lämna något »dopp» kvar. Dessutom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
